Katja - satsande pararyttare

Varför det har varit så tyst här inne på bloggen är för att det inte har funnits något glädjande att skriva. Mitten av november kändes Nanook lite annorlunda. Jag tog ut Jenny och hon hittade två låsningar i halskotspelaren och spänd underhalsmuskulatur. Red igång honom igen och han kändes fortfarande inte som vanligt. Valde och tömköra honom och det såg bra ut och han hade ett riktigt fint sug i bettet. 23-24 nov så kom Mette för att ha dressyrkurs, hon tyckte också att det var något med honom men kunde inte heller se något. 

 

Beslöt mig för att ringa till Mälarkliniken och boka en tid, det var rätt uppbokat så fick en tid 16 december. Pratade med en veterinär som sa att jag skulle rida honom på lågintensivträning tills besöket då han inte visar någon orenhet i steget. Så fram till dess så tömkörde jag och skritt jobbade mycket i skogen.

 

Väl uppe hos Axel i Hölö, så sprang vi, longerade och böjde. Han visade ingenting förutom något väldigt väldigt litet höger has. Så vi diskuterade framåt och tillbaka om vi skulle röntga eller inte och beslöt att till återbesöket ska jag skicka efter hans tidigare röntgenplåtar. Då kan vi jämföra när vi röntgar den 9:e på återbesöket. 

 

Efter Hölö så skulle han skrittas för hand i 7 dagar. Vi tog härliga promenader i skogen. Efter det var det uppsuttet i 7 dagar, bara skrittjobb med medelhöga krav på form och lösgjordhet. Tyvärr blev han biten i sidan av en hagkompis så blev bara 4 dagars skrittjobb. Men det har börjat läka ihop fint. Nu fram tills den 9:e så ska han ridas igång som vanligt med medelhöga krav på form och lösgjordhet i alla gångarter. 

 

Den 30:e blev det lite förändringar i N hagflock en valack bytte till en annan hage och ett sto kom in i flocken. Nanook blev helt knäpp och sprang som en tok så han blev helt överansträngd och fick någon typ av kolikkänning på morgonen igår och jag ringde ut distrisktveterinären vid halv sex på morgonen. När han kom så släppte smärtan hos N precis så han blev sig själv igen. Så hela nyårsafton fick han stå i boxen och vila upp sig. Idag släppte vi ihop igen och de sprang inte en meter. Väldigt skönt, jag är så himla pipplig med min ögonsten. 

 

Så imorgon ska jag rida honom lite lätt och se vad han tycker om det. Snart är det dags för återbesök.