Ridning till solnedgång
Vi har verkligen köttat genom den här dagen jag, mamma och världens bästa Malin. Vi började mocka ur hagen från vinterns skit vid 9:00 imorse och avslutade vid 19:00. Nu är det "bara" lite kvar, phuu. Det tar vi förhoppningsvis imorgon.
Bara att byta om till ridkläder, borsta hästen och hoppa upp och rida. Ella kändes som jag önskar att hon alltid kan göra. Mjuk och lyhörd! Red effektivt och detalj korrigering för att vi ska hitta rätt. Så nöjd med mig själv när jag kommer till den här ridningen tillsammans med henne. När vi kommer in i stallet igen, så har Malin inte bara röjt bland vårt stora tvättbärg utan även städat sadelkammaren. Alltså den människan, är helt underbar.
Flocken chillade medans vi slet som djur...
Bomträning
Het, het, het och på det stark den kombinationen är svår. För mig gör det inget att hon blir het. Men hon måste lyssna och låta mig påverka henne. Det gör hon inte.
Trots att hon var stark så skötte hon sig riktigt bra under dagens bomträning, tre gånger gick hon genom handen på mig rejält och sket i mina förhållning vilket resulterade i att hon sprang uppe på bommarna. Det tyckte Ella var lite obehagligt. Av hennes demoner som hon har hemma märks det ingenting av när vi är iväg. Väldigt skönt!
Torsdagsmorgon
Vaknade innan klockan ringde och hade utsläpp av hästarna imorse så bara att kliva upp. Det är faktiskt mysigt att sova över hos mamma och pappa och sen vakna morgonen efter för att promenera ut till stallet för att hälsa hästarna godmorgon. Det tar bort lite av charmen när man först ska sätta sig i bilen och köra i 20 min.
Idag väntar bomträning för mig och Ella, imorgon ska vi rida ut med Malin vilket var väldigt längesedan.
Löshoppat
Idag var Ella så lugn, hon har aldrig kunnat skritta och travat förut när vi har löshoppat. Det var väldigt roligt att se, hon har aldrig varit så här lugn. Vi kunde lägga upp ett hinder på 70 cm och hon tar sig över. Världens sämsta teknik dock men hon verkar tycka det är roligt och det är ju ändå det viktigaste.
Det märks även tydligt att det är något längs ena långsidan som stör henne för hon valde att gå på ett annat spår för att komma till mig och i vanliga fall tar hon fyrkanten när hon är lös, knepigt.
Måndag och miljöträning
När man helst av allt vill trimma på utebanan och det spöregnar mot hagel. Då blir det ridhuset trots allt. Jag tog god tid på mig att värma henne för hand i skritt och gjorde många uppmärksamhetsövningar. Det kändes bra tills jag hoppade upp.
Men idag valde jag bort striderna, jag tänjde inte på några gränser utan höll mig nästintill enbart i den hörnan där Ella var mest avslappnad. Vi kommunicerade igen men det är en bit kvar dit vi var för några veckor sedan. Det kommer, det har blivit superbra igen förr men varje gång man har en formsvacka så kryper det där dåliga självförtroendet sig på. Det hatar jag!
1,2,3,4 byt
Hur svårt kan det vara tänkte jag för mig själv. Red in på diagonalen och skulle byta tre gånger i vart fjärde språng. Det var svårare än jag hade tänkt mig. Resultatet blev blandat, 3:or, 5:or eller inga byten alls.
En gång tror jag att jag fick till fyrorna. Ella tyckte att livet lekte matte lät henne göra hur mycket byten som helst. Marika konstaterade att jag inte kunde räkna och jag får hålla med. Så nu ska jag lära mig räkna tills nästa träning om två veckor.
Frustrerad
Jag blir så frustrerad när vi inte jobbar åt samma håll jag och Ella. Hon var spänd för väggarna i ridhuset idag och slängde sig som en ping pong boll. Okontrollerbar, helt enkelt och väldigt opåverkbar. Tillslut hittade vi varandra lite bättre. Nya tag imorgon!
Tur att jag är så svag för hennes charm men idag blev jag verkligen besviken när jag inte når fram.
Perfekt hälsning
Jag har ridit Ella på träns i lite mer än två år. Vi har aldrig riktigt klickat på det då hon har inte riktigt sugit tag i bettet så som jag har önskat. Kristin föreslog i december att jag skulle testa kandaret på henne. Från första stund har hon varit magisk i munnen, det där lugnet infann sig som jag har sökt efter. Ibland förstår jag inte hur hästar funkar. I min värld vore det mycket trevligare med ett bett än två. Men Ella får välja och hon har valt kandaret.
Så nu är det bara för ryttaren där uppe att börja älska det hon med. Jag håller tyglarna som Kyra Kyrklund vilket innebär bridongen löper över pekfingret in i handen, stången löper mellan ringfingret och lillfingret. Jag trivs med tygelfattningen. Problemet vi nu har är våra halter.
Vi gör en perfekt inridning in till halt och sen har jag problem med att fixa tyglarna till ena handen för att hälsa. Vilket är tråkigt då vi har haft 8:or på hälsningen och nu får vi 3:or.
Här behövs det bara tränas, men jag behöver också hitta mitt knep för att göra det lätt för mig. Jag stör Ella i halten och hon går iväg till höger. Hon börjar faktiskt bli lite irriterad på mig. Så det får bli hårdträning på detta med tygelfattning i halten.
Vårbrunst
I precis snart en månad har Ella varit tokbrunstig. Förr har jag inte tyckt att det har påverkat ridningen. Utan där det har visat sig har varit i hagen där hon gör rusningar från ena sidan av hagen till den andra, och är som ett plåster på Nanook.
Detta som sker i hagen där hon springer i fullfart är lite läskigt men hon har oftast koll på sina ben. Hon tycker att andra hästar ska hålla sig på milslångt avstånd och efter en sekund vill hon mysa. Hennes hagkompiar blir minst sagt fundersamma. Men den här våren har det varit annorlunda. Hon har även sprungit genom mina hjälper och ridningen har allmänt känts kass.
Hon har haft starka åsikter om mina ben. Har knappt fått röra henne med benen. Hon har därför varit väldigt svår att inverka på och det sista jag vill är att hamna med en bromsande hand som det tyvärr har blivit ibland.
I tisdags kändes hon som sig själv men 100 % bättre. Skönt att få lite medvind igen.
Msv B5
Får nypa mig i armen, är det sant att vi faktiskt är uppe och nosar på nya marker där vi är nybörjare båda två. Känslan är häftig och skämmande. Nu märks det att det krävs teknisk ridning och fokus, allt händer fort i programmet.
Det är nya rörelser för oss som har introducerats och det är så roligt.
Programmet var väldigt roligt att rida igenom, första gången vi gjorde det ihop och jag fick en känsla jag aldrig upplevt förut. Ella blev riktigt het, hon trivdes med hur programmet var uppbyggt men hon drog inte iväg med mig utan hon lyssnade varje sekund men det var som att sitta på en laddad bomb. Tänk när vi är redo för tävlingsbanorna. Jag är så himla tacksam för mina fantastiska tränare Marika och Kristin.
