Mental coachning
TANKE - KÄNSLA - HANDLING
Rätt tanke - bra känsla - utför handlingen bra.
Idag träffade jag Nina Fox Stark enskilt för första gången. Det var omtumlande, upplyftande och väldigt många frågor väcktes under dessa två timmar. Jag längtar redan till nästa gång då det ska bli fokus på andningen. Tillbaka till dagens "lektion." Började med att prata om mig själv och min bakgrund. Hon har även läst det blogginlägget som jag skrivit här. På kursen i Rappestad så gjorde vi ju en enkät som vi fyllde i med väldigt många frågor. Som resulterar i siffror i olika skalor som visar på rutiner, nervositet, fokus mm. Idag så kom vi in på rutiner och på tävlingsplatsen har jag inte kunnat sätta fingret på varför jag blir så nervös på Collecting ring.
Idag kom vi fram till att jag stressar igenom mina genomgångar av programmet och jag har ingen rutin på collectingring.
Strategin för genomgång av programmet är att påväg till tävlingen i bilen gå igenom programmet högt i detalj 2 gånger. Där jag verkligen tänker igenom steg för steg och varje detalj. Väl på tävlingsplatsen ska jag efter startanmälningen sätta mig ner så jag ser banan där jag ska rida och gå igenom programmet i detalj högt för mig själv 2 gånger. Här ska jag fokusera på att se banan och hur jag rider programmet inne på banan. Påväg till collectingring ska jag sedan ha det tyst runt omkring mig och gå igenom programmet i detalj ytterligare en gång högt för att peppa till mig och hästen.
Framridningen har jag under det gågna året skapat mig en rutin och därifrån ska jag ta med mig de bästa bitarna in vidare till Collectingring och innan startsignal inne på banan. På framridningen är mitt A & O övergångar, skänkelvikningar. Så när jag kommer till Collectingring, ska jag göra halt och stämma av min kropp dvs ben/fot korrigera min hand/arm. Ur det ska jag göra galoppfatnning, galoppera 5-7 steg sedan övergång till trav 5-7 steg och detta ska jag upprepa 2 gånger i varje varv. Skrittarbete efter det i form av skänkelvikningningar innanför spåret kort åt sidan och sen byta riktining för att få honom att balansera upp sig själv. För att han ska ha ork kvar inne på banan och jag ska komma ihåg att andas.
Malin ska istället för som vi gjort nu att jag frågar om allt, kommentera med korta och specifika tillrätta hjälpande kommentarer. Som berör min hand, formen, energin mm. Så nu ska det inhandlas en öronsnäcka.
Tävlingsplanering våren 2014
Jag har lagt upp första delen av min tävlingsplanering inför tävlingssäsongen 2014.
Första tävlingen blir La:1 i Mjölby den 2 feb.
Mantorp La:3 den 8 mars.
Åtvidaberg La:1 den 29 mars.
Mjölby La:3 den 20 april.
Jag har beslutat att Nanook ska inte behöva gå svårare klasser än MsvC. Dels börjar han bli till åren och han ska tycka att det är roligt att komma ut och tävla. Det gör han inte riktigt när det blir för många krävande moment tätt inpå varandra. Jag vill längre än så här, men kan inte kräva det av min fina prins. Jag vill att han och jag ska vara glada när vi rider och tävlar. Dock så har han lärt mig och lär mig varje dag något nytt i hans närhet. Han har vunnit en stor del av mitt hjärta och tvärtom tror jag.
Vårt mål med 2014 är att bli placerade 2 gånger i LA och prestera bra i MsvC. Vi gör det här som ett team och då är det viktigt att se till oss båda tycker jag.
Hemskt med nya stövlar
Det värsta som finns är att bita sig i läppen och göra det där man undviker. Som i mitt fall är det att rida in mina nya stövlar. De är inte nya längre för jag har haft dem i över ett år. De är jättesköna att gå i och rida smäckra hästar. När jag kommer upp på Nanooks rygg så får jag skav efter tio minuter, så detta är något jag undvikit.
Idag tog jag mod till mig och red i dem. Känner mig klumpig men kom ändå till ridning rätt bra tycker jag. Han gick i allafall väldigt bra, lite seg för skänkeln men det tar jag på mig. Så nu har jag ett blåmärke i knävecket och skavsår på utsidan av ankeln, men red gjorde jag i nästan 40 min.
De är väldigt fina men de smärtar fortfarande.
"Höstlovs" planering
Jag har pluggat bort det mesta som skulle göras den här veckan, ska plugga lite imorgon och på onsdag, sen tar jag "ledigt". Vi har bokat in ett träningsläger med Julia i tre dagar, där vi ska träna stenhårt, umgås och även hjälpa till att rida hennes hästar. Ska bli riktigt roligt och självklart följer både filmkamera och kamera med.
Måndag: Vila
Tisdag: Rida igenom La:3 programmet inför clearround 10 november.
Onsdag: Rida ut och lämna Nanook hos Julia.
Torsdag: Lektion för Julia. Jag och syrran åker till Julia och bor hos henne tills lördag.
Fredag: Lektion för Julia.
Lördag: Lektion för Julia.
Söndag: Uteritt.
Nanook mår inte bra av att vila dagen efter ett hårt pass. Då han börjar bli till åren så rider jag antingen ett kort lösgörande pass eller rider ut så han får rulla pöå och bli av med slaggprodukterna i kroppen. Han funkar bra på det här upplägget tycker jag.
Vintertid
Idag blir det vintertid och kunde sova en timma längre. Har inte riktigt haft tid att skriva här under fredagen och igår, har haft fullt upp från morgon till kväll. I fredags joggade jag Nanook där jag varierade trav och galoppsteget, mycket skänkelvikning och förvänd galopp. Han var riktigt fin i slutet.
Igår var det hoppträning. Vi körde mycket lydnad. På ena långsidan var det fyra cavalettibommar, sen länga travsteget fram till två travbommar, korta upp travsteget till två travbommar och länga travsteget över de tre sista travbommarna. Blev ett kryss med travbom av de tre sista bommarna, sen ett kryss till och med galoppbom emellan de två kryssen. Till det lades ett kryss till och slutligen blev det ett studs av cavalettibommarna. Så efter studset, ett galoppsprång fram till första krysset, sedan två galoppsprång till nästa kryss och även till det sista krysset. Väldigt bra övning där de blev väldigt lyhörda och lösgjorda. Vi skulle även galoppera över tre galoppbommar i hörnan som visar väldigt tydligt om hästen är lösgjord i innersidan.
Gammal hoppbild på min grabb.
Idag blir det uteritt med min kära pojkvän då jag passar ett fullblodssto i stallet, kul när vi kan rida tillsammans. Imorgon får Nanook en välförtjänt vilodag.
Fullmatad dag
Jag kommer somna gott när den här dagen är avklarad. På morgonen nu ska jag in och lämna urinprov hos veterinären, min vovve har ju mått dåligt i snart 6 veckor. Så hoppas på att det här provet visar på förbättring. Sen ska jag hem och plugga för fullt. Efter att Nathalie har slutat skolan bär det av ut till Julia och där ska hon rida Abbe, Julia och jag ska göra min kommande tävlingsplanering. När jag kommer hem igen är min älskade sambo hemma från Stockholm så då blir det mys med honom. Fullspäckad dag precis som jag gillar att ha det.
Mental träning
Jag har nu bestämt mig för att ta en kurs med Nina som coach inom mentalträning. Det ska bli spännande, börjar på måndag i två timmar. Jag har fått i förtidig julklapp av mamma och pappa ett upplägg med fem möten och kontakt in emellan tillsammans med Nina. Ser fram emot måndag.
Härlig framåtbjudning
Jag har jobbat med framåtbjudningen på Nanook sen jag köpte honom, han har varit väldigt bekväm, långsam och oenergisk i alla gångarter. Det har hänt mycket med bjudningen de senaste månaderna och idag var han som skjuten ur en kanon. Jag fick verkligen stämma av på yttertygeln i varje steg och han gick fram för skänkeln bara jag lättade lite. Idag var det lite lättare att rakställa honom i galopparbetet, fick tag på högerbak på ett annat sätt under dagens pass. Ska bli intressant och se vad som hinner hända under de här kommande fyra veckor innan det är dags för Helmut att titta på honom igen.
Helmut Tscharnke
Idag var vi iväg hos Julia igen och Helmut gick igenom Abbe och Nanook. Helmut är en equiterapeut som arbetat med hästar i många många år. Han kände och klämde igenom Nanook från topp till tå. Det enda han hittade var att höger knä var lite ansträngt och vi pratade om skadan Nanook ådrog sig i våras. Helmut menar på att i och med att vi bara fokuserade på själva skadan och tog laser så byggde Nanook försvars muskler på insidan av knät och därför har han inte kunnat bygga upp muskler på utsidan. Därför trampar han ut höger bak i galopparbetet då han inte har styrkan i musklerna runt knät på utsidan och vill då avlasta. Helmut trodde att knät kunde bero på det, så han tog laser på insidan och akupunktur på utsidan av knät. Det som var skönast att höra när jag tog mod till mig var att Nanook är fint musklad över hela kroppen och helt jämn i kroppen, det trodde jag inte. Skönt att veta att min svaghet inte påverkar hästarna jag rider negativt, utan de är raka i kroppen och liksidig i muskulaturen.
Nanook står med ett muskeltäcke i 30 minuter
Jag ska rida på som vanligt redan imorgon och sen om 4 veckor kommer Helmut tillbaka och kollar på Nanook igen.
Att acceptera sig själv
Hur ska någon annan se mig som en stark person om jag inte känner mig som en själv funderar jag över ibland.
Bloggen startades för att jag skulle ha en träningsdagbok för mig och min häst Nanook. Men det finns så mycket annat i mitt bagage som jag tror att det är dags att börja jobba med för att kunna utvecklas ännu mer inom hästvärlden och tillsammans med min häst. Jag föddes med en cerebral pares skada som uppstod under graviditeten, dock så upptäcktes den inte förens vid 2 års ålder. Mamma märkte när jag var nyfödd att jag var annorlunda men ingen läkare lyssnade. Så vid 2 års ålder fick jag diagnosen cerebral pares spastisk vänstersidig hemiplegi. Det enda som finns i behandlingsväg är habilitering, mamma kom fram till att ridning var den bästa habiliteringen för mig. Då min skada innebär en förhöjd muskelspänning i hela eller delar av kroppen som påverkar mitt vänstra ben/arm och ett svårkontrollerat rörelsemönster, där jag har problem att samordna mina rörelser på ett bra sätt, jag har svårt med rörelsernas storlek och kraft och även dålig balans. Men balansen har blivit mycket bättre tack vare ridningen och all träning från tidig ålder. Därför är ridning ett utmärkt medel för habilitering.
Då pappa ofta rest mycket i sitt jobb är det mamma som har lagt ner sin tid på att få mig så rörlig och fungerande som jag är, hon har strechat och töjt och tränat otaliga timmar med min vänstersida och jag är henne evigt tacksam för min rörlighet idag. Hon har stått på sig när ortopeder har velat skära i mig och sagt att med mer träning så kommer reslutatet bli bättre än om de opererar. Det har varit mycket tårar genom åren då jag har fått kämpa och än är jag inte i mål. Ingen trodde att jag skulle kunna gå och springa obehindrat, jag kan både cykla och simma och jag har körkort för en växlad personbil. Min skada märks av mer på höst och vinter när det är kallt, då blir det ännu svårare för mig att koordinera mina rörelsemönster och jag bllir lätt så frusen så känslen försvinner i hand upp till armbåge och i foten upp till knäet.
Jag började rida på ridskola vid 2 ½ års ålder i habiliteringssyfte. När jag var nio köpte mamma och pappa en pensionerad D-ponny som tävlat dressyr vid namn Robinson Cruse. Det var när jag kunde rida nästintill varje dag som min koordination och balans blev förbättrad. Tyvärr så blev han sparkad när jag fyllde elva så då väntade ca 16 månaders rehabilitering med en sena. Då började vi leta efter en ny ponny, jag föll för en missförstådd arab som var 6 år vid namn Max. När vi fick hem honom var han helt galen, där byggdes det tillit och ett intresse fram för dessa fantastiska djur. Min habilitering övergick till en hobby.
VId 17 års ålder var min arab min bästa kompis och han var så fin, så vi gav oss ut på tävlingsplatserna runt om i Östergötland, vilket inte föll många i smaken. Det var för det första inte riktigt accepterat med arabponnier och jag hade ingen tränare som riktigt trodde på mig. Men vi kämpade på och tränade och året jag fyllde 18 så tog vi en tredje placering, jag grät av lycka.
Vi lärde känna en finsk tränare vid namn Tiina Becker och hon var den första vuxna inom hästvärlden som började försöka sätta sig in i mina svårigheter på hästryggen. Om man har svårt att koordinera rörelser i vardagslivet, tänk dig då att få ihop det uppe på en hästrygg. Det är inte lätt. Tiina kom med otaliga idéer som vi prövade under lektionerna och jag började lära mig att göra skänkelvikningar, öppna, sluta. Jag gör det nog inte som någon annan men jag får hästen att dansa med mig och när det händer. Då mår jag som bäst, då känner jag mig bäst i hela världen och som alla andra. Jag är envis och ger aldrig upp trots att jag inte har så många fina tävlingsminnen, mamma frågade mig en gång om jag inte ville tävla med de funktionshindrade inom dressyr. Jag är inte annorlunda fick hon till svar, jag vill tävla med de "vanliga" ryttarna. Jag har skämts så länge jag kan minnas över min skada och försökt dölja den så gott det går.
Min första storhäst hjälpte Tiina mig med, hon var med när vi provred och det klickade mellan mig och Diadora ett sto på 4 år som var precis inriden. Här fick jag många kommentarer om att jag var för orutinerad. Vår tanke var att en inriden häst kunde vi skola så hon blev precis så lyhörd och känslig som vi behövde ha henne för min vänstersida. Här väcktes mitt tävlingsintresse till liv, det var en helt fantastisk storhäst med underbara gångarter med plus för sin trav. Vi hann starta två starter under de första två åren tillsammans med procent över 65 och då började jag tänka på mål som inte funnits i min värld tidigare. Jag vill rida Grand Prix på den här hästen. Tyvärr hände något, hon kan ha sprungit omkull i hagen, för efter hur många besök som helst hos kliniken så hittade vi en krossad kota i nacken, sommaren 2011 fick hon somna in sju år gammal.
Det gick tre veckor, jag och familjen märkte hur snabbt jag försämrades när jag inte red, jag var inte alls sugen på en ny häst. Men började rida uppe hos min westerntränare Pernilla på en häst som hette Nanook. Efter en månad så var han min, en westernhäst som blev omskolad från dressyr när han var 8 år. Då hade han tävlat upp till Msv B och var kvalad till Msv A.
Han var väldigt känslig och lyhörd i och med att han var western riden, dock så stötte jag på ett problem som jag aldrig haft tidigare. Jag kunde inte sitta ner i traven på min egna häst. Här blev det ett väldigt stort bakslag mentalt för mig, jag märkte av min skada så tydligt och har under snart två års tid försökt att undvika det. Hur undviker man en del av sig själv? Det går inte, så jag ska börja ta tag i mig själv och börja acceptera mig själv. Det kommer bli en lång väg, men jag tror att jag kommer komma ut på andra sidan och må betydligt bättre och vara enormt mycket starkare.Jag vet själv att jag har ignorerat min skada och aldrig accepterat den även om jag har försökt intala mig själv det, vem vill vara annorlunda på ett negativt sätt i dagens samhälle? Men jag kommer aldrig ge upp även om jag inte har någon som stöttar mig bakom ryggen. Jag kan stå själv på egna starka ben. Nån gång i framtiden ska jag rida Grand Prix oavsett om jag tar mig dit själv eller med ett team runt mig.
Cerebral pares även kallat cp-skada
Cerebral pares, innebär förlamning genom hjärnskada och är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar.
Cerebral pares, är egentligen inte en enhetlig sjukdom utan ett samlingsnamn för en rad olika symtom. Den gemensamma nämnaren är ett rörelsehinder orsakat av en skada eller utvecklingsrubbning i den ännu omogna hjärnan. Skadan ska ha inträffat antingen under graviditeten, i samband med förlossningen eller före två års ålder.
De vanligaste orsakerna till cp-skador är infektioner, cirkulationsrubbningar, syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var i hjärnan skadan sitter och vid vilken tidpunkt den inträffat visar barnet under sin utveckling olika symtombilder. Barn med cp har en försenad motorisk utveckling.
Symtom vid cerebral pares
Den vanligaste följden av hjärnskadan är mer eller mindre nedsatt muskelkontroll. Variationen är stor. En del har bara ett lätt rörelsehinder medan andra helt saknar muskelkontroll och därför inte själva kan utföra viljemässiga rörelser.
Många med cp har förutom rörelsehindret även andra funktionsnedsättningar, till exempel förståndshandikapp, epelepsi, perceptionsstörningar, talsvårigheter och synskador.
Cerebral pares kan delas in i tre huvudgrupper:
Spastisk cp
Spastisk cp är vanligast och innebär en förhöjd muskelspänning i hela eller delar av kroppen och ett svårkontrollerat rörelsemönster. Spastisk cp kan sedan delas in i tre undergrupper:
- hemiplegi/unilateral – ena sidans arm och ben är påverkade
- diplegi/bilateral med hög eller medelhög grovmotorisk funktionsnivå – båda armarna och benen är påverkade, men armarna mindre än benen
- tetraplegi/bilateral med låg grovmotorisk funktionsnivå – båda armarna och benen är mycket påverkade.
Dyskinetisk cp
Dyskinetisk cp innebär att rörelserna är felaktiga och ofrivilliga. Ofta finns inslag av både kraftigt ökad spänning och vridna positioner samt många ofrivilliga rörelser. Nyföddhetsreflexer kvarstår ofta och bidrar till att det blir ytterligt svårt att styra rörelserna.
Ataktisk cp
Ataktisk cp innebär problem att samordna sina rörelser på ett bra sätt. Personer med ataktisk cp har både svårt med rörelsernas storlek och kraft. De har ofta dålig balans, är skakiga och har mycket nedsatt muskelspänning.
Behandling vid cerebral pares
Det är ofta svårt att från början avgöra hur cp-skadan kommer att påverka den motoriska och intellektuella utvecklingen. I takt med att barnet växer och utvecklas förändras symtomen och utifrån dessa planeras sedan behandlingen.
Det finns ingen behandling som botar skadan eller utvecklingsrubbningen, utan behandlingen vid cp består av olika sätt att mildra symtomen. Till exempel finns olika medicinska och kirurgiska åtgärder som minskar rörelsehinder, eller läkemedel som är krampförebyggande vid epilepsi.
Den viktigaste behandlingen vid cp är dock habilitering, som på latin betyder att göra duglig. Målsättningen med habiliteringen är att genom träning och stimulering minska effekterna av cp-skadan och försöka skapa förutsättningar för en så bra utveckling som möjligt.
I behandlingen ingår träning i ett habiliteringsteam med olika terapeuter. I habiliteringsteamet brukar det ingå arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog, specialpedagog och sjukgymnast. Dessa arbetar i samråd med läkaren på barnläkarmottagningen eller sjukhusets neuropediatriska mottagning.
Behovet av en terapeut variera genom livet. Genom habiliteringsteamet får man hjälp med till exempel motorisk träning, psykosocialt stöd och råd, hjälpmedel och handikappanpassning.
Nanooks planering
Den här veckan som kommer blir det väldigt blandad ridning, det blir hoppträning för Josse. Får se om vi är med på hela lektion men kul ska det bli iallafall.
Måndag: Skritt i skogen, equiterapeut Helmut på kvällen.
Tisdag: Får se vad Helmut säger
Onsdag: Tömkörning
Torsdag: Vila
Fredag: Programridning
Lördag: Hoppträning för Josse
Söndag: Jogg eller uteritt
Nina Fox Stark
Nu på eftermiddagen har jag varit på mentalkurs. Det var ett gäng på ca 15 personer, Nina är en riktigt bra coach och vi hade intressanta reflektioner och grupp diskutioner. VI pratade om allt mellan himmel och jord.
Hon tog upp stressen, beteende, motivation, känslor, fokus, tankar, mål och självfötroende. Det var så mycket info under kort tid, så jag har inte hunnit bearbeta allt än. Det jag vet är att detta kommer jag ha användning av inom allt.
Hon tog upp många bra exempel, som från ett prov i skolan 3 fel av 10 eller 7 rätt av 10. Vilket tänker man att man gjorde bäst ifrån sig? Jo där det står hur många rätt man hade. NI kommer få ta del av mer tankar kring förelsäningen uppdelat i flera inlägg.
Bild från Ninas hemsida ninafoxstark.se
Hantering av verktyg
Att förstå och kunna jobba med de verktyg man får under sina lektioner från tränaren är det viktigaste för att utvecklas med sin häst. Jag fick påbackning på enkla knep igår hos Julia, ett ledande tygeltag ska vara ledande tills hästen släpper till. Att Nanook ska lyssna kvickt på framåtdrivande hjälper som att släppa ut benen från hästens sidor istället för att sparka den. Det blir de ju inte känsliga av. Allt detta är Nanook lyhörd på om jag tänker på det i all min ridning så att han förstår varje dag i veckan vad jag kräver av honom.
Imorgon blir det mentalkurs för Nina Fox Stark har inga tankar om det och återkommer imorgon.
Hos Augustsson
Idag åkte vi till Julia för att träna igen, äntligen kan jag bara säga. Jag har verkligen längtat, efter vad? undrar jag nu i efterhand med blåsor i händerna och skrikande magmuskler. Men hon lockar fram det bästa i både mig och hästen och vi avslutar alltid med en sådan underbar känlsa och då är vi oslagbara.
Nanook har fått tid hos Helmut på måndag och det ska bli jätteintressant att få höra vad han har att säga.
Tömkörning
Idag tömkörde jag honom och då han vilade igår var han något stel i början. Jag jobbade mycket med ställningen och känsligheten för framåtdrivande och avsaktande hjälper. Till slut var han riktigt fin. Imorgon blir det lektion för Julia och hon ska även hoppa upp och rida igenom honom. För jag känner att jag inte riktigt hittar honom och vart han ska vara nu efter jag varit sjuk, skrämande hur fort man tappar.
Har tänkt och tänkt och tänkt om och om igen, tror jag ska ändra lite här på bloggen. Den finns här för mig och för att jag ska utvecklas och se tillbaka på min utveckling och bli bäst! Jag tror detta är ett steg i rätt riktining för mig och min fortsatta utveckling.
Skuttat
Idag lade jag ut två bommar med 18 meter mellan, däremellan varierade jag antalet galoppsprång där jag fick in 4-7 språng. Stod uppställt ett litet kryss i ridhuset som vi hoppade några gånger över i slutet. Nanook tyckte det var riktigt skoj.
Planering för Nanook
Veckan som kommer ser ut så här.
Mpndag: Jogg
Tisdag: Bomträning, fokus på tempoväxling.
Onsdag: Tömkörning
Torsdag: Vila
Fredag: Uteritt
Lördag: "Hoppträning"
Söndag: Kanske dressyrlektion för Julia.
Det blir lite preliminärt den här veckan, inte fullt spikat schema. Tar dagarna som de kommer, och känner på Nanooks dagsform.
Gymnastik
Jag skriver ju ofta på mina veckoscheman att jag ska ”jogga” N någon dag i veckan. Men just det där ordet ”jogga” verkar ha olika betydelser beroende på vem man frågar Så jag tänkte reda ut begreppet lite och berätta vad JAG menar när det står ”Jogg” på schemat!
För mig kan ett joggingpass översättas med gymnastikpass. När jag joggar N rider jag i både skritt, trav och galopp. Men skillnaden på ett joggingpass och ett dressyrpass är att jag inte rider massa rörelser när jag joggar N. Fokus dessa pass ligger på formen (att Nanook jobbar över ryggen), avspänheten, att N är lyhörd på inpulser framåt och tillbaka och att han blir mjuk och liksidig. Jag rider bara i ”tönttrav” och trycker inte fram några gångarter. Dessa övningar rider jag mycket ett sånt här pass:
♥ Övergångar. Sisådär tusenmiljarder stycken, får hästen lyhörd och är väldigt avslöjande om hästen jobbar över rygg. N får inte trycka upp nacken och han ska heller inte dyka. Stadig form och tydlig övergång.
♥ Skänkelvikningar. Dessa rider jag väldigt mycket, redan i skrittjobbet. När jag rider skänkelvikning rider jag inte på hela diagonalen. Jag flytttar fram och tillbaka, höger och vänster, hela tiden för att komma åt honom och för att göra honom smidig i sidorna.
♥ Förvänd galopp. Kan ju vara det bästa hjälpmedlet ever! I förvända galoppen tycker jag att jag kommer åt Nanook bättre. Jag är inte rädd för att rida på en 20 meters volt i förvänd galopp, böja honom ordentligt innåt för både hand och skänkel. Såklart får han inte byta galopp i det jobbet, då är det bara att göra om N är så van vid det här nu så för honom är det inga problem.
♥ Förändra formen. Under ett joggingpass jobbar jag mycket med formen hela tiden. Jag ska kunna reglera den varje steg och målet är att jag i både trav och galopp ska kunna släppa ut på tyglarna och Nanook ska då reagera genom att söka sig framåt och nedåt. Inte slå upp huvudet som en giraff när han söker sig framåt nedåt (jag har hela tiden kontakt med munnen men rider honom i en djupare form) har jag fått ett kvitto på att han använder magmusklerna, håller upp ryggen och sätter under sig bak. Skulle han INTE reagera så måste jag lägga mer jobb på att få honom att söka stödet och jobba mer på den runda och låga formen, med suget i handen!
Man ser ofta ryttare som har som avsikt att rida sin häst i en låg och rund form och då gör dom två saker som jag tycker är fel. Antingen så släpper dom tyglarna HELT. Hästen travar runt som den går i hagen utan något som helst stöd i munnen. Eller så går hästen med nosen i bringan, den lurar då ryttaren att den går i en djup form över ryggen men i själva verket har den helt släppt stöder och jobbar inte över rygg. Man måste hela tiden söka stödet/suget i handen. Det får man genom att ta ett tygeltag innåt, lägga på innerskänkeln och när hästen ger efter lättar man själv och erbjuder hästen ett stöd längre fram. Man kan även böja utåt och göra samma sak. Men att bara ta i innertygeln och sedan släppa, utan att hästen har släppt efter först gör tyvärr ingen nytta
Nu svävar jag iväg lite här. Men det här är en sådan otroligt viktig pusselbit för att få en stark och hållbar häst. Själva krumelurerna behöver man inte nöta varje dag, det är viktigare att ha en häst som jobbar över rygg och som är stark. Att sedan plocka upp hästen i formen och rida piruetter och serier är inga som helst problem, om man har lagt mycket energi på det här jobbet! Och visst kanske inte det här jobbet är det roligaste som finns, jag tycker också att det är roligare att göra krumelurer. Men det är det här jobbet som tar en från en 6a till en 8a inne på dressyrbanan.
Tandläkarbesök
Det är den tiden på året där koll av Nanook sker som nu i oktober. Förra veckan var det koll av sadlarna, idag var det tandläkarbesök och snart kommer nog Jenny ut och känner igenom honom. Då kan jag ha gott samvete inför träningshösten och nästa års tävlingssäsong. Jag kollar N oftare än en gång om året, det brukar bli ca var 12-16 vecka som jag låter Jeny titta igenom honom eller om jag känner/märker av att det känns annorlunda så får hon komma ut. Jag har även en nära kontakt med min sadelmakare och vill att hon tittar på Nanook var 3:e till 4:e månad för att se så att jag kan korrigera små detaljer som annars kan leda till veterinärbesök. Friskvård helt enkelt.
Tillbaka till dagens tandläkarebesök, han har känts väldigt fin hela tävlingssäsongen, det är sen slutet av augusti jag känt av stelhet i nacken vid ridning. Väl hos Torbjörn i Söderköping så fick jag mycket beröm, då vi var där senast så hade han inflammationer i lanerna, sår i kinderna och slemhinnorna var påverkade, allt det var borta idag. Väldigt skönt att höra. Han var väldigt avslappnad i käkmuskulaturen som är ett gott tecken. Det som gjordes under dagens besök var att slipa på innersta tanden i vänstra nedre tandraden. Sen slipade de på två tänder på högra nedre tandraden som skönhetsingrepp kallade han det. Bara mjukade till kanten på två tänder. Så nu kan jag känna efter när han ska på besök nästa gång, Torbjörn trodde att det kunde gå ca 12-16 månader innan nästa besök. Roligt!
Trött kille efter sederingen hos Torbjörn.
Planeringen för veckan
I söndags så var han oren när jag skulle tömköra honom, så jag skrittjobbade honom mycket på rakt spår i tömmen för då visade han inget. Så den här veckan får jag ta lite som den kommer, idag blir det helt vila då jag ska åka med honom till Torbjörn. Efter det så ska han inte ha bett i munnen fören på torsdag igen.
Måndag: Tandläkarbesök hos Torbjörn
Tisdag: Skrittas ut för hand, inget bett i munnen
Onsdag: Skrittas för hand över bommar, inget bett i munnen
Torsdag: Longera och checka av om han fortfarande är oren vänster fram
Fredag: Om han är ren, rida ut
Lördag: Lösgörande pass
Söndag: Jogg
Sadelkorrigering
Idag kom Kristin till oss. Jag mätte och dokumenterade N för att se de positiva/negativa förändringarna. Nu när jag inte har kunnat rida så ha han tyvärr lagt på sig lite på magen. Så hon ville inte korrigera dressyrsadeln fören han har tappat lite mage igen. Men hoppsadeln har hon korrigerat ullen, den hade hamnat lite i bakåtvikt, vilket jag sett och den har även dragit lite åt höger. Nu ligger den perfekt på hans rygg igen. Dock får jag inte rida med den förens tjockisen blivit smalare, för då blir det ogjort arbete.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att man har koll på sin utrustning till hästen, framförallt sadeln kan göra både stor skada och nytta. Jag menar att en häst som har en dålig sadel stänger av känseln i ryggen, exempelvis att de är ju väldigt känsliga över hela sin kropp om det kommer en fluga, de sensorerna stänger de av om man har en felaktig sadel på sin häst. Vi vill ju att hästen ska dansa fram under oss i dressyren och då hindrar vi den genom vår utrustning som vi sätter på. Det är som ett pussel det här med att ha häst tycker jag, det är viktigt att ha en bra hovslagare. tandläkare, sadelmakare och veterinär. För jag sysslar hellre med friskvård på min häst istället för att behöva lägga ner pengar på sjukvård och behöva åka till veterinären stup i kvarten. Därför är det som jag nämnt tidigare också viktigt att tänka på vad man även gör med sin häst när man sitter på den, vad kräver vi av våra hästar. Har de den fysiska kapaciteten att utföra det vi ber om, och när under passet ska vi be om diverse krumelurer.
Uppsutten
Idag hoppade jag äntligen upp på N igen. Som jag har längtat efter att sitta på min fina häst, hade saknat det mer än jag trott. Jag red mest lösgörande och övergångar, efter fem minuter var jag helt slut. Det märks att det verkligen är på tiden att kolla honom i munnen, men i slutet kändes han helt okej. Imorgon kommer min kära sadelmakare ut till oss och ska kolla igenom några hästar på Lindgården. Jag har lovat henne kanelbullar också då det är kanelbullensdag, lite mysfika får man allt unna sig emellan allt arbete.
Övergångar
En väldigt viktig del i N:s uppvärmning är övergångar och det som ger mest är de mellan trav och galopp. Där får man tag på bakbenen och får honom även lösgjord och resultatet blir att han är mellan hand och skänkel. Även idag red Nathalie honom, planen var att jag skulle tömkört honom idag. Nathalie red ett väldigt bra pass på N och de börjar hitta varandra lite. Undet dagens pass låg fokus på kvickhet för skänkel, tänk framåt och lösgjordhet. Nathalie prövade även att sitta ner något steg i traven, vilket inte såg så hemskt ut även om hon tyckte det själv.
Tacksam för all hjälp
Idag är det nio dagar sen jag red N. Malin var så snäll och red ut en runda på honom idag, så han fick galoppera av sig. Jag är så himla tacksam över all hjälp jag har fått de här dagarna med min häst när jag har varit sjuk. Är dock inte tillräckligt frisk än för att motionera N, men jag siktar på torsdag. Imorgon så ställer Nathalie upp igen och rider honom.
Uppvärmningen inför passen är A & O
Jag är och har alltid varit väldigt noggrann med uppvärmning innan ett ridpass, jag är övertygad om att alldeles för många skador orsakas av att det slarvas med detta. Man går direkt på det mest ansträngande, men hästens kropp hänger inte med på det.
Jag börjar alltid mina pass med att skritta fram 10 minuter och sedan jobba i skritt 5-10 minuter.
Man får inte gå till nästa punkt innan den man är på känns helt bra och att hästen har gett efter i den uppgiften.
- Skrittar fram på halvlånga tyglar i 10 minuter, lätt kontakt i munnen och formen ska vara lång och låg utan krav.
- Börjar böja inåt och lägger på innerskänkeln så hästen formar sig runt den. Böjer utåt och lägger på ytterskänkeln så hästen formar sig runt den Fortfarande lång och låg i formen, men lite mer kontakt. Tänker ”sega” och långsamma tygeltag som jag håller kvar tills hästen släpper efter, inte dra höger och vänster hejvilt.
- Skänkelvikning först åt höger sedan åt vänster på diagonalen. Även skänkelvikning fram och tillbaka där hästen verkligen får ställa och flytta sig i bogarna. Det är alltid bogen som ska leda i den nya skänkelvikningen och det är väldigt lösgörande.
- Sluta på volten. Mycket innerskänkel för att få hästen att böja sig runt den, även mycket yttertygel för att få mer ytterbogen. Samma sak i båda varven.
- Sluta på diagonalen. Dom här slutorna ska vara branta med mycket fokus på innerskänkel och yttertygeln. Den här rörelsen är väldigt bra för att få hästen loss och smidig i bogarna. Hästen måste verkligen trampa över med både fram- och bakben vilket är svårt i början när hästen inte är van, men ju smidigare den blir desto enklare blir det!
- När alla dessa steg känns bra går jag över till traven. Rider mycket serpentiner och flyttar för innerskänkel och böjer med seg hand för innertygeln. Lång och låg i formen. Lättridning till en början.
- Upprepar all de övningar jag gjorde i skritten fast nu i trav.
En uppvärmning som kan vara ett lösgörande pass som med fördel läggas in någon gång i veckan.
