Året 2018

Möjligheterna öppnas upp för en individ när man väljer att se hjälpen som erbjuds och man tar beslutet att ta emot den. Det finns hjälpmedel, jag kan få hjälp av tränare som själva är pararyttare och andra pararyttare som ställer upp för varandra och peppar. En av svårigheterna för mig har varit och är att vara mig själv och att jag känner mig ensam, ingen annan har mina svårigheter. Att tävla på de ordinarie tävlingarna med mina hjälpmedel som jag kan ha för att jämnställa mina svårigheter mot de andra som tävlar. Det är skrämmande, jag vill inte vara annorlunda.
 
För dig som inte känner mig så vid första anblicken så såg jag ut som vilken annat barn som helst i tio årsåldern när jag var mindre. Det finns inte många bilder på mig under mina tonårsår, jag trivdes aldrig framför kameran för tänk om någon skulle märka det jag försökte dölja. Var jag tvungen att vara med på kort så försökte jag alltid ha vänster sida närmast kameran, då kunde jag kanske dölja att vänster öga är mindre än höger. jag kunde knäppa händerna framför mig eller helst bakom ryggen för att dölja att vänster arm är kortare än höger och handen är mindre. Jag ville inte visa att jag var annorlunda och få har nog märkt det under min uppväxt. Jag lärde mig tidigt att dölja min funktionsnedsättning för allt och alla inklusive för mig själv.
 
Det har tagit många år att komma hit där jag befinner mig idag, I 15 år har jag försökt med allt i min makt att dölja vem jag verkligen är. Sättet jag har gått, stått, utfört sysslor, vilka kläder jag har köpt allt har haft en baktanke med hur mycket döljer det. Året 2018 blir därför mitt år. Äntligen älskar jag mig själv inneifrån och ut. Jag har en funktionsnedsättning, jag kan göra mycket saker som även andra människor kan göra. Det finns få saker jag inte alls kan klara av, däremot tar vissa saker längre tid för mig att klara av eller för att överhuvudtaget lära mig.
 
Det krävs mer energi och allt tar längre tid för mig att utföra dagliga aktiviteter som att gå, laga mat mm. Därför älskar jag mina hästar. Jag känner mig nästintill normal i sadeln på Ella. Det är en frihet att få sitta i sadeln.
 
I sadeln har jag alltid blundat för de "små" sakerna som att jag tappar tygeln, tappar stigbygeln. Jag har alltid kämpat, sen har jag kämpat ännu lite till. Jag har inte berättat för någon att jag förlorat, för även om jag inte tog en placering den gången heller så var det en vinst i sig att jag klarade av att uppnå liknande procent eller högre än tidigare. Varje gång jag har placerat mig har kännts som en grand prix vinst. Visst har jag kännt att jag är värdelös när jag 75% av starterna har haft problem med balans, känsel och koordination och det gör ont i hjärtat. Men varje gång framridningen gick bra när kroppen mådde bra så kändes det i sig som högsta vinsten.
 
För att kunna göra det på lite mer mina villkor ska jag i år göra en klassficering som kommer öppna nya dörrar för mig och Ella. Vi kommer kunna tävla på lite mer mina villkor och jag kommer ha hjälpmedel med hjälp av dispans. Problemet med dispans är att det är omöjligt att gömma sig, du är ute i strålkastarljuset. Kan höra kommentarerna runt mig, vad är fel på henne? hon ser ut att må bra i mina ögon, varför får hon speciella hjälpmedel? etc. Det här är ju inget jag har valt att födas med. Jag föddes med cerebral pares med sensomotorisk nedsättning. Jag har dålig koordination, finmotoriska rörelser är svårt för mig, känseln är nedsatt i hela vänster sida, balansen är nedsatt etc. Ord som handikappad, cp med flera gör att jag får dåligt självförtroende.
 
Att få ha hjälpmedel som hjälper mig hålla i tyglarna gör att jag tävlar på lite mer lika villkor. Jag hoppas att det här året kan ge mig självförtroendet att sträcka på mig. Jag ska i år klassificera mig, ansöka om dispans och tävla på mer lika villkor. Jag ska komma ut med min funktionsnedsättning och börja tävla som pararyttare.

Tacksam för alla som pushar mig framåt till en tid i livet där jag börjar trivas med mig själv. Tack för stödet, jag känner mig mer sårbar och stark på samma gång. Hej 2018 jag är nyfiken på vad du har att erbjuda. 

(null)

 


Clinic med Patrik Kittel och pararyttare

tempoväxlingar och variation av formen var ledorden genom hans clinic. Det två bästa tillfällena under dagen var att få se Felicia och Carro rida inne på banan. Felicia gjorde dagens bästa travökning utan tvekan och Carro gjorde fantastiska halter och inridningar.
 
Patrik tryckte mycket på att hålla hästen glad under arbetet. Genom att rida kvalitativt, korta frekvenser av en öppna, sen hitta på något annat ex. en volt eller byta varv allt för att hålla hästen kvick och engagerad från början till slut. Jag måste själv bli bättre på att variera formen när jag rider men framförallt ändra tempot oftare med hjälp av tempoväxlingar. Annars tog han upp myket bra saker som att inte glömma bort yttertygeln, rida innanför spåret och inte överböja hästarna genom att dra i innertygeln.
 
När clinicen var avslutad pratade jag med Patrik med möteskygga hästar på framridningen. jag frågade om det fanns en "kvickfix" mer för min egen säkeerhet och rädsla när Ella slänger sig runt än att det skulle verkligen finnas en lätt lösning på vår svårighet.
 
Patrik skrattade och sa som jag hade kunnat ana att han skulle svara. Det är bara att träna. Så nu ska det ingå i vår planering minst en dag i veckan.

Planen för december

Träningsplanering

1 lösgörande
2 Clear round msvB:5
3 tävling 

4 vila
5 skritta ut 45-60 min
6 tömkörning
7 bomträning
8 vila
9 lösgörande jogg
10 träning Marika 

11 träning hemma
12 tömkörning
13 lösgörande jogg
14 bomträning
15 skritta ut 45-60 min
16 lösgörande jogg
17 träning hemma

18 träning Marika 
19 tömkörning
20 skritta ut 45-60 min
21 lösgörande jogg
22 bomträning 
23 träning hemma
24 skritta ut på julaftonsmorgon

25 uteritt
26 uteritt
27 bomträning
28 träning Marika
29 träning Marika 
30 skritta ut 45-60 min
31 tömkörning

Vart ska jag börja

Huvudet spinner på rätt bra just nu kan jag lova.

Har lite härliga saker på gång i livet. Ska ta det en sak i taget. Blir för långt att ta upp allt i ett och samma inlägg.

Men vi börjar med min underbara sessa. Fixade sadeln och när den kom tillbaka kändes allt så där härligt bra igen. Så i en vecka har jag velat rida, men har bromsat mig själv. I och med att jag hade tenta i fredags den 24. 

I torsdags red jag andra gången förra veckan och jag var så löjligt lycklig i slutet av passet. Min underbara tjeja bjuder till så mycket av sig själv varje pass. 

Nu har vi precis kommit hem från två fantastiska träningsdagar hos världens bästa Marika. Första dagen gick det väldigt, väldigt bra. Kommunikation var synkad och minsta lilla jag bad om var hon där och bjöd till  med 150 %. Vilken känsla, vilken häst jag har äran att få rida. 
Andra dagen så kändes hon minst lika bra, men blev lite hetare på gröten. Då tar hon lite saker i egna hovar. Hon lägger in lite extra rörelser för att krydda träning det lilla extra. Det kräver allt mitt fokus. Jag lovar att när vi hade kommit överens om att det räckte att jag bestämde vad vi skulle göra var hon om möjligt ännu mer magisk än dagen innan. Jag får nypa mig i armen. 

(null)


Ett inlägg

Har så mycket att skriva och berätta men vet inte vart jag ska börja. De senaste två veckorna har Ella dragit av sig skor till höger och vänster. Hon börjar växa ur sin sadel. Hennes kropp förändras. Allt slit vi har lagt ner börjar ge utveckling och det är så häftigt att se hennes förändring i kroppen. 

Nu hoppas jag att vi kan fixa sadeln inom snar framtid.

Att skorna sitter kvar. 

Att vi kan få starta en start till innan vinterträningen börjar.




Tävlingsvecka

Den här veckan blir fullspäckad, årets näst sista tävling, andra gången som jag rider på kandaret på tävling. 


Må: lösgörande
Ti: programridning
Ons: uteritt
To: bommar
Fre: lösgörande
Lö: tävling 
Sö: tävling


Höst och vecka 40

Veckorna rullar på så fort, jag försöker njuta till fullo av att min fantastiska Ella ger en magisk ridkänsla och bjuder upp till dans varje gång vi tränar. 


Må: jogg
Ti: träning Marika
Ons: tömkörning
To: bomträning 
Fre: träning Kristin
Lö: jogg
Sö: uteritt

En fullspäckad vecka att se fram emot..


Ny vecka

Äntligen är stjärnan klippt och hon invigde nya looken med att slänga av sin matte. Så nu är jag blåslagen igen.


Passet kändes ändå helt okej. Resten avvecklar ser ut såhär! 

Må: jogg
Ti: vila
Ons: uteritt
To: dressyr
Fre: programdelar
Lö: bommar
Sö: dressyr


Vecka 38

Den här veckan är det mycket roligt som händer. Måndagen fick börja med besök hos sjukgymnasten. Nervkläm som utmynnade i känselbortfall i vänsterhanden efter tävlingen igår. Nästan alltid kul att vara mig. 


Tränade på gymmet och fick beröm av min pt att mitt löpsteg börjar bli bättre! Alltid roligt att höra, för just löpningen är svår då jag trampar mycket luft när jag förflyttar vänster foten. 

Ella fick en väldigt välförtjänt vilodag idag. Men kan medge att jag har skaplig ridabstinens efter den härliga känslan igår! 

Prinsessans schema ser ut som följande den här veckan:

Må: vila
Ti: programdelar
Ons: tömkörning
To: bomträning
Fre: dressyrträning hos Marika
Lö: uteritt
Sö: dressyr


Tävlingsdagen

Vilken dag. Mamma, Malin och jag packade in oss i lastbilen med Ella och åkte till vikbolandet. Som alltid sköter Malin markservicen med bravur, jag blir så bortskämd. Så jag kunde fokusera. Mamma hjälpte mig på framridningen. Vi red fram i 30 min, precis lagom med tid.


Härlig känsla inne på banan. Mjukt och väl kommunicerat mellan mig och Ella. Summan är att jag trivs inte riktigt i B:2 då mina kroppsliga svagheter kommer fram och då kan jag inte stötta Ella. 

Domaren tyckte att hon skulle mer upp och ihop. På träning kommer vi dit mer och mer.  Så det är en styrkefråga hos Ella och en finess hos mig för att vi ska klara det under längre stunder. 

Till B:5 försökte vi komma upp lite mer i formen men då tappade jag istället lite av den mjuka kommunikationen och den vill jag inte tappa. Ella blev lite väl uppskruvad. Men vi höll oss på mattan hela programmet förutom en stor miss i kommunikationen i en förvänd galopp. Vi red på 60 godkända % och jag är så fantastiskt nöjd med min sessa och min egna prestation inne på banan. 



Me, myself and I

Sedan 25 maj har min kropp tagit mer och mer skada och blivit mer opålitlig. Inombords kände jag mig arg och frustrerad  till en början, sedan har det gått från dem känslorna till ledsamhet och uppgivenhet, till glädje och tillbaka till ilska och frustration. Att födas in i en annorlunda kropp är svårt, men den största utmaningen är och har alltid varit det mentala att faktiskt acceptera sig själv. Jag vet inte hur känslorna är hos andra med acceptans av sig själva, men jag har haft många demoner som jag brottats med genom åren. Jag vill tro att det har stärkt min självkänsla och gett mig en tro att jag är bra som jag är. Fast det är svårt ibland att acceptera min sits och när kroppen motarbetar mitt psyke. 


Vilan för hjärnskakning gjorde något med min kropp, jag tappade muskler och lade på mig fett, trivdes helt plötsligt inte i min egna kropp. 

Inombords känner jag också hur jag blir långsammare i koordinationen i vänster sida. Stabiliteten i arm och ben har försvunnit. Känseln är borta samtidigt som jag har fått en rejäl överkänslighet för annan beröring. Finmotoriken har också till stor del försvunnit, rörelserna blir stora och ryckiga. Jag får spastiska kramper lika ofta som jag får helt slapp muskeltonus.

Utåt sett kanske det inte syns, men inuti är det en kropp som känns svag, instabil och förrädisk. Jag litar inte på att min fot och ben bär mig tryggt framåt i varje steg jag tar. Det gjorde jag förr. Det gör mig så ledsen och frustrerad. Jag kunde med lite övertalan faktiskt klara det rätt lätt att skala en potatis, nu är det så jävla svårt så jag bara blir arg. Jag vet också att det kommer inte bli bättre om jag inte tränar.

Så är det något jag unnar mig själv så är det habiliterings riktad träning för jag vill ha en kropp som ställer upp för mig i varje steg mot framtiden. 

Styrkan och konditionen är det lätta.

Utmaningen kommer bli koordinationträning och balansträning. 

I allt det här slås jag över hur fantastisk vän jag har i min älskade häst som ställer upp på mig fast hela min vänstersida lever ett eget liv. Jag är evigt tacksam att jag får utvecklas tillsammans med henne och vi gör det dessutom bra. 

Ridningen är en habilitering som alltid kommer vara min närmsta hjälp i allt. Men tyvärr har jag nu en tid haft svårt att se glädjen i den. Det blir bättre för varje dag som går och jag ser glädjen komma tillbaka bit för bit.





Ny spännande vecka

Den här veckan är det tävling igen, det var väldigt länge sen sist så vi lär vara ringrostiga. Men vad kul det ska bli, ser verkligen fram emot det!!!


Må: programdelar
Ti: lösgörande
Ons: uteritt
To: programdelar
Fre: bommar
Lö: lösgörande 
Sö: tävling 

Utvärdering
Må: superpass, fin som jag vet inte i traven, fantastisk i galoppen. Allt kändes väldigt simpelt när vi red igenom programdelarna. 

Ti: skitpass, dragig i handen, låg på överlag. Var som en katapult, bytte hejvilt. 

Ons: uteritt, väldigt lugn men med krut under hovarna

To: red lösgörande och hon var väldigt med mig från början. Hittade inte riktigt känslan i traven men i galoppen fann vi varandra. Red på träns

Fre: red på kandaret, väldigt spänd idag, jag backade av lite med handen och då gör hon det med vilket är självklart. Svårt att komma till arbete idag, i traven sprang hon mest ifrån mig och i galoppen bytte hon galopp från start till mål. Glömmer den här dagen och börjar om på blankt blad imorgon.

Lö: red bommar med mammas hjälp. Jag var ofokuserad, men till slut hittade vi till ett gemensamt fokus jag och Ella och där kändes det superbra. 


Veckan

Planeringen denna veckan här sätt ut såhär.


Må: vila
Ti: vila
Ons: lösgörande jogg
To: bommar
Fre: dressyr 
Lö: lektion Marika
Sö: vila


Utvärdering:

Ons: väldigt ofokuserat från mitt håll, red igenom hörnorna, red serier och slutor. Avslutade när hon var med dig ok.

To: höstens första bomträning, Mycket tempoväxlingar framåt och uppsamla energin för att sänka kruppan och växa uppåt framåt, väldigt härlig känsla i slutet. 

Fre: Ett riktigt superpass, första sedan maj där vi verkligen jobbade tillsammans som en enhet. Magisk känsla. 

Lö: Lektion i Jönköping. Ella kändes lite matt, pigg och glad men lite tung känsla i kroppen. Kanske trött. Hon har gått superbra både torsdag och fredag. Vi red igenom msvb5 och fick klartecken av Marika att få starta. 


Steg för steg

Nu börjar den verkliga resan framåt. Jag är äntligen fullt frisk efter hjärnskakningen som jag drog på mig i maj. Tydligen kunde jag inte vila upp mig som jag borde men en resa till USA kunde inte kommit mer lägligt i slutet av juli. Så mitten av augusti började jag känna mig som mig själv, skönt.


Det jag nu måste arbeta med har jag aldrig varit med om, kort och gott stängde min kropp ner hela vänster sida i och med vilan efter hjärnskakningen. 

Jag är på väg framåt men det går segt, ett steg i taget är siktet inställt på. 

Tack vare min älskade sessa som jag nu har vågat rida på utan stigbyglar, kan vi nu börja med fokuserad sitskontroll. 

Tack vare min fantastiska sjukgymnast så får jag träningshjälp i gymmet, kranio sakral terapi, laserbehandling och kinesisktejpning. 

Allt för att underlätta så att min kropp kan bli stark och koordinerad igen. 

Nu ska vi boosta kroppen med fitline och b12 för att kroppen framförallt ska försöka återhämta sig. 


Hej igen

Hur ska man börja efter ett långt uppehåll, funderade framåt och tillbaka om jag skulle radera bloggen eller hur jag skulle göra. 


Nanook som den här bloggen började med finns inte med oss längre, mer än i våra hjärtan. Jag saknar den bruna pussvänliga pricken och hans upptåg varje dag. När han drev en till vansinne i stallgången med sitt smygande under tiden han gjordes iordning inför ridning. Hur han älskade att löshoppa. När han piaffade under tiden vi knoppade. Hur han taggade till innan för dem vita staketen. 

Han älskade att visa upp sig och han visade mig hur jag skulle komma till att älska det också. Nervositeten försvann inför att tävla och jag blev en skickligare och mer ödmjuk ryttare tack vare honom. 

Att inse att jag inte kommer få sitta på din rygg en sista gång när du byter galopp hej vilt som du älskade skär i hjärtat. 

Älskade Prins, du är otroligt Saknad <3



Om

Min profilbild

RSS 2.0