En vecka

Känns som en evighet sen jag var här inne och skrev, men det har bara gått 7 dagar där det har hänt mycket. 

En älskad arab vid namn Cawa fick somna in i helgen efter något dygn med otroliga magsmärtor där inget hjälpte. 

Nanook är hemma igen och det ser ut att bli bra efter operationen. I slutet av april ska det röntgas. 

Ella var hos Axel och hon ska ha bandage på höger bak så det hålls rent och torrt, det tycker Ella är en dum ide. Vänsters sida ben ska hibbiskrubbas och köras med laser så ofta som det går. Jenny har hunnit vara ute en gång och vi hoppas att hon hinner ut en gång till innan påskhelgen. Återbesök för Ella blir nästa vecka. 

Jag har även hunnit med att ramla ner för trappen hemma. Det gör så satans ont så ska aldrig göra om det! 

Sen har vi hunnit göra lite roligt också, Nathalie har börjat leta efter en egen storhäst. En spännande resa som ska bli rolig att följa. 




Äntligen

Nu har vi plockat upp vår älskade Nanook i Sigtuna och är påväg hem. Jag trodde ett tag att jag inte skulle få se honom igen. Men han har ännu en gång visat att han är en envis kämpe. 




Operationen gick bra!

Vad jag har fasat och längtat efter ett telefonsamtal hela dagen. Nu äntligen ringde Dylan. Allt hade gått bra och faktiskt över förväntan. Så nu är vår fina älskade herre ihopskruvad med sju skruvar i benet. 

När han vaknade ville han inte ställa sig upp och då hade de blivit lite oroade. Men alla som känner Nanook vet att han gärna vilar när det finns möjlighet och då helst gärna helt utslagen på sidan. 
Så de fick lyfta upp honom för att se så att allt var okej med honom och det var det! 

Dylan tror att vi kan hämta hem honom på fredag om det inte tillstöter några komplikationer. Det ska bli skönt att få hämta honom och pussa världens finaste mule igen. 




Nervös väntan

Jag har en stor klump i magen. Vill att veterinären ska ringa nu och säga att operationen har gått bra och att Nanook har vaknat. 



Tid bokad för Ella

Pratade med Axel om Ellas bakben och såren efter sparkarna. Han var lite oroad över att såren inte börjat läka ordentligt än. 

Pappa är världens bästa och ställer upp och skjutsar även henne till Hölö där vi fått tid på måndag. Då har vi gjort fyra besök med tre hästar hos Axel på fyra veckor. Nu tycker jag att det får räcka med nya veterinärbesök. 



Nanook avlämnad på Sigtuna

Imorgon opereras min älskade fux! Hoppas med hela mitt hjärta att det går bra! 



Cykel som sällskap

Jag skrittar på Ella i nuläget och det gör vi utomhus. Så för att rida över vägen själva så har jag nu en med mig som följeslagare på cykel. 

Ella frågar lite mjukt en gång om vi verkligen måste rida ut själva. Annars sköter hon sig exemplariskt och hon är så lugn. Inget stressande eller sånt utan hon skrittar på och känns väldigt harmonisk.  




Älskade älskade ponny










Vila i frid älskade ponny <3


Svårt med motivationen

Så otroligt svårt att hitta motivationen med hästarna. Men som syrran sa att titta efter de små små positiva förbättringarna. 

Ellas svullnader minskar och jag får skritta på henne det är positivt. 

Jag hatar att se mina guldklimpar ha ont. 

Längtar oerhört mycket efter min fantastiska kärlek just nu. 


Fraktur


Jaha, då var det konstaterat att Nanook har en otäck griffelbens fraktur på vänster bak. Den sitter så högt upp så veterinären är rädd att den även kan ha gått in i leden. Just nu ser vi inte det då den är en rejäl infektion som håller på i benet. 

Det blir att avvakta 1 vecka och sen ser vi därifrån. Om benpiporna ligger lika fint när och om infektionens svullnad försvunnit. Så kan det läka bra utan ingrepp, då tar det 8 veckor. 




Nanook också skadad

Skulle ridit Nanook nu ikväll men då är han svullen om senan. Så imorgon blir det att åka till veterinären med honom. 




Rådfrågning med veterinären

Pratade med Axel imorse. Så nu har vi bestämt att sätta in 15 dagars metacam och lägga på Jodopax omslag tre dagar i rad och sen upprepa med jämna mellanrum på vänster bak. 

Jag ska börja skritta henne uppsutten så hon inte blir mer otålig, vilket går bra när hon inte haltar. 

Nu är det bara att vänta ut skiten! 




Så tröttsamt

Nu har Ella blivit sparkad igen på tre ställen och sparkat sig själv på ett ställe och vridit om en sko. 

Så nu är även CR på fredag avbokad. 






Fina såriga ben. 

Haltar inte

Idag sprang vi med Ella igen, hon var betydligt mindre svullen men det absolut viktigaste var att hon inte haltade! 

Inget förkortat steg eller någon antydan till smärta på varken rakt eller böjt spår. Vilket känns väldigt skönt. Imorgon blir det longering igen och om hon ser lika fin ut då så ska vi skritta en tur i skogen. 

Prix St Georges

Mantorpsryttarna anordnar tre dagars tävling den här helgen. När vi nu strök oss vart jag sugen att åka och inspireras av fredagens klass. 

Det var en Psg klass och en härlig blandning med ålder och typ av häst. Vi tittade på hela klassen och jag tittade även en stund på framridningen. 

Nina red fram sin ena häst med hjälp av Sissi. Då satte jag mig bredvid och lyssnade på Sissi när hon påpekade detaljer. 

Kanske att jag provar att träna för Lilja familjen. Kristian tycker att jag borde ha någon två gånger i månaden minst. 



En till två veckor

Veterinären sa att det kunde ta allt från några dagar till två veckor innan Ella var ohalt. Igår när vi kom hem från Sälen så sprang vi med henne, hon tycker väldigt synd om sig själv de första tre stegen men sen springer hon som vanligt. 

Jag har valt att inte låta henne gå på smärtlindring av det skälet att hon är skogstokig i hagen och tror därför det är bättre att hon kan känna sina begränsningar. 

Nu tar vi en dag i taget så ser vi när hon tycker att det inte gör ont längre. 

Sparkad häst och skidåkning

I måndags blev Ella sparkad i hagen. Så mamma bokade en tid hos Mantorp för ultraljud och röntgen då Ella har visat att hon har "jätteont". Jag är väldigt bortskämd med Nanook att han aldrig har ont och den här tjejen är helt tvärtom. 

Det var ingen fara med Ella, men tyvärr haltar hon fortfarande och det har gjort att vi har strykit oss från tävlingen på lördag. Nu har jag även lärt mig att hon är otroligt pipplig.

Annars så har vi det fantastiskt i Lindvallen och idag är det sista heldagen som vi åker skidor. 




Fin vän

Idag när vi hade käkat lunch efter lite skidåkning här i Lindvallen så kliver min fina vän och hennes pojkvän in på det stället där vi satt. Så himla roligt att träffa dem och önska Jonte lycka till som ska köra Vasaloppet. 


Såhär slut känner man sig idag! 

RSS 2.0