Spa behandling

Har varit på rundsmörjning hos min sjukgymnast Lena. Hon är fantastisk, snabbt och lätt lossar hon där jag har spänningar och sitter fast. 

Har fått en till avslappningsövning som jag ska göra varje kväll. Sedan var hon lite orolig för min vänstra axel. Den är inte så rörlig, men jag mår inte dåligt av det och känner ingen smärta. Nu har jag fått en övning jag ska göra flera gånger om dagen så jag inte blir så spänd där. 

Annars var det bara det vanliga att jag fastnar i vänstra bäckenleden. Den lossnade otroligt nog väldigt lätt idag. 



Hästarna som har format den jag är

Flipper 
En ponny som vi lånade ett sommarlov året jag skulle fylla nio. Han var provet på om jag skulle få en egen ponny. 

Så här när jag tänker tillbaka på honom så var han verkligen hemsk, han var tjock och seg. Men lyckades ändå slänga av mig 1-5 gånger per ridpass. Jag avgudade den lilla C-ponnyn och ville verkligen ha en egen. 

Robinson Cruse
Älskade ponnyn som blev hela 31 år hos oss. Han flyttade in i vår familj hösten jag fyllde 9 år. Min dåvarande sjukgymnast hjälpte oss att hitta honom. En riktigt envis och busig men genomsnäll New Forest D-ponny med hjärtat på helt rätt ställe. 

Max Cro
När Robin skadade sig när jag var 12 år och vi inte visste hur ridbar han skulle bli efter rehabiliteringen så letade vi ny D-ponny till mig. Jag fastnade för den helgalna Max. En smäcker fux som skulle vara 6 år men det visade sig att han var knappt 5 år. Vi delade mycket blod, svett och tårar tillsammans de tre första åren. Jag red in honom på nytt, han stod mest på två ben men det gick tillslut. Året jag fyllde 18 år, tog vi vår första placering i dressyr och jag var så stolt. Han var i våra ägor i 7 fantastiska år. 

Alice II
Syrrans första egna ponny. Hon skolade om Alice från en hopp ponny till dressyr och tillsammans vann de både div 3 & 2. Såldes sedan till en fantastisk familj. 

Diadora
Köpte vi som 5 åring med hjälp av Tiina. En fantastisk häst med otroliga kvaliteer. Tyvärr skadade hon sig i hagen och vi fick låta henne somna in innan hon blev 7 år. 

Albert Maräng
Abbe en superfin New Forest ponny men en otroligt vacker utstrålning och en super kvalité i gångarter, köptes för att Nathalie ville komma ännu längre än vad hon hade gjort med Alice. Målet var SM, tyvärr mådde han sämre och sämre och nu finns han inte längre hos oss. 

Marion
En missförstodd söt ponny som Nathalie har under sitt beskydd och försöker få henne att slappna av och glädjas åt livet. Marion har mist tilliten till människan men hon litar på Nathalie till 200 %. 

Nanook
Jag köpte honom för att se om jag ville fortsätta med hästar, eller det visste jag. Men hur min hobby skulle utvecklas var jag osäker på efter att Diadora behövdes tas bort. 

Jag skolade om honom från western till dressyr på 1 1/2 år. Förra året debuterade vi Msv B och i år efter 3 år ihop sålde jag honom till mamma. 

Helena
Min dröm, den här hästen har allt jag nånsin drömt om. Jag har så höga drömmar om vår framtid tillsammans. The sky is the limit! 



Första snön


Fantastiskt, första snön har landat på marken hos oss på Lindgården. Jag älskar vintern.
 
 

Coaching

Idag var jag hos Nina och tränade mentalträning. Jag har gjort enorma framsteg sedan jag träffade henne första gången. Jag sviktar i min självkänsla fortfarande men jag utvecklas åt rätt håll. Idag pratade vi mycket om verkligheten inom hästbranschen. Ett väldigt intressant ämne och för mig ögonöppnande. Jag har nu tydligen tagit steget in i verkligheten. Varför just nu vet jag inte, jag har hela tiden trott att jag har varit i den verkliga världen, men tydligen har det med min nya häst att göra det är både läskigt och spännande på samma gång. Ödmjukhet och vässade armbågar behövs för att inte låta sig trampas på.
 
Jag måste verkligen våga lita på min egen kunskap och erfarenhet, inte låta andra trampa ner mig som jag trodde ville hjälpa mig men som kanske i verkligheten är avundsjuka. Tufft att inse att ens förebilder säger saker pga av avundsjuka. Jag blir förvånad och ledsen. Jag sliter varje dag för att utvecklas så långt jag kan, det är tufft i den här världen och då har jag också ett funktionshinder som sätter käppar i hjulet för mig, jag ser inte ner på andra som har ett bra hästmaterial och stöttande tränare. Men någon dag vill jag också känna det där stödet från min tränare att vi kan klara vad som helst som vi tar oss för. Varför kan vi hästmänniskor inte bara stötta och peppa varandra. Det kanske människor gör, tyvärr har jag kanske inte träffat rätt människor än. Men det jag har fått känna på nu är de som inte kan unna mig min nya häst eller de som jag aldrig har hört talas om som plötsligt visar intresse. Nu har jag helt fantastiska människor runt mig som verkligen ställer upp för mig i medgång och motgång, tusen gånger om så tacksam är jag för dem.
 
Jag ska utbilda min häst så långt som vi kan komma tillsammans, Men det är inte det viktigaste för mig, utan det är att ha en harmonisk häst som älskar att jobba tillsammans med mig och framförallt så ska vi ha roligt ihop.
 
Oj, det här blev lite tankar om allt mellan himmel och jord när jag skulle berätta om coachingen med Nina. Får ta målbilden i ett eget inlägg som vi har planerat för nästa år. Jag ska göra en ny prestationsprofil för att få en tydligare bild om min utveckling mentalt. Nina är världens bästa coach, så glad över att hon är en del av mitt liv.
 
Jag älskar dig min fina fux kille!
 
 

Nu är hon hemma

Nu är min fina Helena eller Ella som jag tror att hon kommer kallas, äntligen hemma på vår gård. 

Dock blir visiten kort då det bär av till Sparreholm redan imorgon. För tre dagars träning. 

Ska bli spännande att rida Ella för Emelie och höra vad hon säger. 



Helena

Idag har jag blivit ägare till Helena. Ska bli roligt att se vad vi kommer hitta på för roligt i framtiden tillsammans. 

Nu kommer fokus ligga på att rida ihop oss och lära känna varandra. 



Ny vecka

I helgen som var dansade min underbart vackra syster sin abuturientbal. Alla klänningar var fantastiskt vackra men syrran var ju lite vackrare. De hade en himla tur med vädret och kommer nu ha ett fantastiskt minne att bära med sig resten av livet.
 
 
 
 

Affärspartner för Bemer

Idag har jag signerat papper och är nu äntligen affärspartner för Bemer. I nuläget tror jag inte det är många som vet vad Bemer är och innebär. Men jag tror på den här produkten och då framförallt som friskvård, till en ökad prestationsförmåga på fritiden, i arbetet och i idrott man utövar. Jag hoppas att när jag är färdig AT kan använda den i mitt arbete även där. Nu använder jag den mest på hästarna och min familj för att lära mig mer om den. 
 
Vad är då BEMER?

BEMER® är en fysikalisk vaskulär terapi, är för närvarande en av de mest effektiva terapiformer som finns för att förebygga sjukdom och läkning av dessa. BEMER® stimulerar fysikaliskt en lokalt nedsatt eller störd mikrocirkulation, vilket ger stöd för att upprätthålla hälsa och främja rehabilitering. BEMER använder i sina program en världsunik signalstruktur, utvecklade för behandling under dagen i vaket tillstånd och för behandling under sömnen. BEMER®-terapi är en behandlingsinsats för hela kroppen och dess naturliga reglerande mekanismer. BEMER® används oberoende av symtom som en kompletterande behandling vid olika processer för tillfrisknande. Den nuvarande generationen BEMER Classic och BEMER Professional baseras på forskningens senaste resultat.

Mikrocirkulationen är den största och funktionellt mest betydande delen hos blodcirkulationen i den mänskliga organismen. Den utspelar sig i det fina och mycket vitt förgrenade nätverket hos de minsta blodkärlen. Visserligen är det mänskliga nätverket betydligt finare förgrenat än vad som exempelvis är fallet hos ett träd men just här kan man fastställa hur väsentliga de små kärlen är för försörjningen.

Hos människan utför blodcirkulationen hos de minsta kärlen – alltså mikrocirkulationen – livsviktiga transportuppdrag: Den försörjer vävnader och organ med syre och näring, transporterar bort slutprodukter från ämnesomsättningen och främjar immunsystemet. En begränsad eller störd mikrocirkulation gör att celler åldras snabbare och är orsaken till många störningar i välbefinnandet och sjukdomar.

Mikrocirkulationens prestationsförmåga avtar med åldern. En naturlig process som dock snabbas på hos många människor på grund av miljöpåverkan, vanor och livsstil. Luftföroreningar, miljögifter, buller, stress, aggression, depression, för lite sömn och motion, osund eller ensidig näring, nikotin, alkohol eller droger kan ha mycket negativ inverkan på mikrocirkulationen. Följderna: nedsättning av immunsystemet, högre mottaglighet för infektioner, snabbare cellföråldring, sämre försvar mot fria radikaler, försämrad prestationsförmåga, störningar i välbefinnande, störda läkningsförlopp vid sjukdomsfall och kroniska sjukdomar.


Löpning och styrka

Har tagit ett brake från studierna och tränat. Jag kommer somna gott när den här dagen är över och jag längtar tills imorgon. Idag har jag kört löpningen i ridhuset då jag tycker att det är alldeles för halt utomhus. Gick riktigt bra och idag sprang jag i varierande tempo i ca 30 min. Styrkan gick även den bra. Nu ska jag återgå till mina kära studier och sen ska hästen ridas innan jobbet ikväll. Imorgon är det äntligen en vilodag, jag har längtat efter den sedan i måndags. Skönt att en dag per vecka ha vilodag tillsammans så att både jag och Nanook vilar, både från ridning och min egen träning. 
 
 

Min träning

Om vi ställer höga krav på våra hästar att de ska prestera som elitidrottsmän/kvinnor. Så anser jag att det inte är mer än rätt att vi tränar oss själva också, om vi ställer de kraven på våra älskade hästar. Vi ska vara minst lika vältränade som våra hästar för att ha möjlighet att prestera det bästa vi kan utifrån våra förutsättningar och framförallt om vi satsar på att bli bäst ;). Vi presterar tillsammans inne på banan, därför måste både häst och ryttare ha kondition och styrka för att kunna prestera på topp som ett team. 
 
 
Nu har jag tränat mig själv med löpning och bålstyrke övningar i många år. 2014 ska bli det året jag som ryttare kommer bli riktigt vältränad. Därför har jag tagit hjälp av min fästman för att lägga upp en plan. Det kommer bli tre olika styrkepass som innehåller allt för att stärka min kropp och sedan kommer jag fortsätta med löpningen som innan. Vi har även lagt fokus på balans och koordination för att få min kropp ännu mer liksidig och stark. 
 
Jag tränar styrka varannan dag och det här är ett av passen. 
 
1. Styrkepass övningar
 
Triceps 
 
   
 
Biceps
 
    
 
Underarm/Handled
 
   
 
   
 
Mage
 
   
 
   
 
   
 
Axlar 
 
   
 
   
 
       
   
 
Armhävningar
 
   
 
   
 
Benböj med vikt ;)
 
    
 

Att acceptera sig själv

Hur ska någon annan se mig som en stark person om jag inte känner mig som en själv funderar jag över ibland.
 
Bloggen startades för att jag skulle ha en träningsdagbok för mig och min häst Nanook. Men det finns så mycket annat i mitt bagage som jag tror att det är dags att börja jobba med för att kunna utvecklas ännu mer inom hästvärlden och tillsammans med min häst. Jag föddes med en cerebral pares skada som uppstod under graviditeten, dock så upptäcktes den inte förens vid 2 års ålder. Mamma märkte när jag var nyfödd att jag var annorlunda men ingen läkare lyssnade. Så vid 2 års ålder fick jag diagnosen cerebral pares spastisk  vänstersidig hemiplegi. Det enda som finns i behandlingsväg är habilitering, mamma kom fram till att ridning var den bästa habiliteringen för mig. Då min skada innebär en förhöjd muskelspänning i hela eller delar av kroppen som påverkar mitt vänstra ben/arm och ett svårkontrollerat rörelsemönster, där jag har problem att samordna mina rörelser på ett bra sätt, jag har svårt med rörelsernas storlek och kraft och även dålig balans. Men balansen har blivit mycket bättre tack vare ridningen och all träning från tidig ålder. Därför är ridning ett utmärkt medel för habilitering. 
 
Då pappa ofta rest mycket i sitt jobb är det mamma som har lagt ner sin tid på att få mig så rörlig och fungerande som jag är, hon har strechat och töjt och tränat otaliga timmar med min vänstersida och jag är henne evigt tacksam för min rörlighet idag. Hon har stått på sig när ortopeder har velat skära i mig och sagt att med mer träning så kommer reslutatet bli bättre än om de opererar. Det har varit mycket tårar genom åren då jag har fått kämpa och än är jag inte i mål. Ingen trodde att jag skulle kunna gå och springa obehindrat, jag kan både cykla och simma och jag har körkort för en växlad personbil. Min skada märks av mer på höst och vinter när det är kallt, då blir det ännu svårare för mig att koordinera mina rörelsemönster och jag bllir lätt så frusen så känslen försvinner i hand upp till armbåge och i foten upp till knäet.
 
Jag började rida på ridskola vid 2 ½ års ålder i habiliteringssyfte. När jag var nio köpte mamma och pappa en pensionerad D-ponny som tävlat dressyr vid namn Robinson Cruse. Det var när jag kunde rida nästintill varje dag som min koordination och balans blev förbättrad. Tyvärr så blev han sparkad när jag fyllde elva så då väntade ca 16 månaders rehabilitering med en sena. Då började vi leta efter en ny ponny, jag föll för en missförstådd arab som var 6 år vid namn Max. När vi fick hem honom var han helt galen, där byggdes det tillit och ett intresse fram för dessa fantastiska djur. Min habilitering övergick till en hobby. 
 
VId 17 års ålder var min arab min bästa kompis och han var så fin, så vi gav oss ut på tävlingsplatserna runt om i Östergötland, vilket inte föll många i smaken. Det var för det första inte riktigt accepterat med arabponnier och jag hade ingen tränare som riktigt trodde på mig. Men vi kämpade på och tränade och året jag fyllde 18 så tog vi en tredje placering, jag grät av lycka. 
 
Vi lärde känna en finsk tränare vid namn Tiina Becker och hon var den första vuxna inom hästvärlden som började försöka sätta sig in i mina svårigheter på hästryggen. Om man har svårt att koordinera rörelser i vardagslivet, tänk dig då att få ihop det uppe på en hästrygg. Det är inte lätt. Tiina kom med otaliga idéer som vi prövade under lektionerna och jag började lära mig att göra skänkelvikningar, öppna, sluta. Jag gör det nog inte som någon annan men jag får hästen att dansa med mig och när det händer. Då mår jag som bäst, då känner jag mig bäst i hela världen och som alla andra. Jag är envis och ger aldrig upp trots att jag inte har så många fina tävlingsminnen, mamma frågade mig en gång om jag inte ville tävla med de funktionshindrade inom dressyr. Jag är inte annorlunda fick hon till svar, jag vill tävla med de "vanliga" ryttarna. Jag har skämts så länge jag kan minnas över min skada och försökt dölja den så gott det går. 
 
Min första storhäst hjälpte Tiina mig med, hon var med när vi provred och det klickade mellan mig och Diadora ett sto på 4 år som var precis inriden. Här fick jag många kommentarer om att jag var för orutinerad. Vår tanke var att en inriden häst kunde vi skola så hon blev precis så lyhörd och känslig som vi behövde ha henne för min vänstersida. Här väcktes mitt tävlingsintresse till liv, det var en helt fantastisk storhäst med underbara gångarter med plus för sin trav. Vi hann starta två starter under de första två åren tillsammans med procent över 65 och då började jag tänka på mål som inte funnits i min värld tidigare. Jag vill rida Grand Prix på den här hästen. Tyvärr hände något, hon kan ha sprungit omkull i hagen,  för efter hur många besök som helst hos kliniken så hittade vi en krossad kota i nacken, sommaren 2011 fick hon somna in sju år gammal. 
 
Det gick tre veckor, jag och familjen märkte hur snabbt jag försämrades när jag inte red, jag var inte alls sugen på en ny häst. Men började rida uppe hos min westerntränare Pernilla på en häst som hette Nanook. Efter en månad så var han min, en westernhäst som blev omskolad från dressyr när han var 8 år. Då hade han tävlat upp till Msv B och var kvalad till Msv A.
 
Han var väldigt känslig och lyhörd i och med att han var western riden, dock så stötte jag på ett problem som jag aldrig haft tidigare. Jag kunde inte sitta ner i traven på min egna häst. Här blev det ett väldigt stort bakslag mentalt för mig, jag märkte av min skada så tydligt och har under snart två års tid försökt att undvika det. Hur undviker man en del av sig själv? Det går inte, så jag ska börja ta tag i mig själv och börja acceptera mig själv. Det kommer bli en lång väg, men jag tror att jag kommer komma ut på andra sidan och må betydligt bättre och vara enormt mycket starkare.Jag vet själv att jag har ignorerat min skada och aldrig accepterat den även om jag har försökt intala mig själv det, vem vill vara annorlunda på ett negativt sätt i dagens samhälle? Men jag kommer aldrig ge upp även om jag inte har någon som stöttar mig bakom ryggen. Jag kan stå själv på egna starka ben. Nån gång i framtiden ska jag rida Grand Prix oavsett om jag tar mig dit själv eller med ett team runt mig. 
 
 
 
 

Cerebral pares även kallat cp-skada

Cerebral pares, innebär förlamning genom hjärnskada och är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. 

Cerebral pares, är egentligen inte en enhetlig sjukdom utan ett samlingsnamn för en rad olika symtom. Den gemensamma nämnaren är ett rörelsehinder orsakat av en skada eller utvecklingsrubbning i den ännu omogna hjärnan. Skadan ska ha inträffat antingen under graviditeten, i samband med förlossningen eller före två års ålder. 

De vanligaste orsakerna till cp-skador är infektioner, cirkulationsrubbningar, syrebrist och blödningar i hjärnan. Beroende på var i hjärnan skadan sitter och vid vilken tidpunkt den inträffat visar barnet under sin utveckling olika symtombilder. Barn med cp har en försenad motorisk utveckling.

Symtom vid cerebral pares

Den vanligaste följden av hjärnskadan är mer eller mindre nedsatt muskelkontroll. Variationen är stor. En del har bara ett lätt rörelsehinder medan andra helt saknar muskelkontroll och därför inte själva kan utföra viljemässiga rörelser.

Många med cp har förutom rörelsehindret även andra funktionsnedsättningar, till exempel förståndshandikapp, epelepsi, perceptionsstörningar, talsvårigheter och synskador.

Cerebral pares kan delas in i tre huvudgrupper:

Spastisk cp

Spastisk cp är vanligast och innebär en förhöjd muskelspänning i hela eller delar av kroppen och ett svårkontrollerat rörelsemönster. Spastisk cp kan sedan delas in i tre undergrupper:

  • hemiplegi/unilateral – ena sidans arm och ben är påverkade
  • diplegi/bilateral med hög eller medelhög grovmotorisk funktionsnivå – båda armarna och benen är påverkade, men armarna mindre än benen
  • tetraplegi/bilateral med låg grovmotorisk funktionsnivå – båda armarna och benen är mycket påverkade.

Dyskinetisk cp

Dyskinetisk cp innebär att rörelserna är felaktiga och ofrivilliga. Ofta finns inslag av både kraftigt ökad spänning och vridna positioner samt många ofrivilliga rörelser. Nyföddhetsreflexer kvarstår ofta och bidrar till att det blir ytterligt svårt att styra rörelserna.

Ataktisk cp

Ataktisk cp innebär problem att samordna sina rörelser på ett bra sätt. Personer med ataktisk cp har både svårt med rörelsernas storlek och kraft. De har ofta dålig balans, är skakiga och har mycket nedsatt muskelspänning.

Behandling vid cerebral pares

Det är ofta svårt att från början avgöra hur cp-skadan kommer att påverka den motoriska och intellektuella utvecklingen. I takt med att barnet växer och utvecklas förändras symtomen och utifrån dessa planeras sedan behandlingen.

Det finns ingen behandling som botar skadan eller utvecklingsrubbningen, utan behandlingen vid cp består av olika sätt att mildra symtomen. Till exempel finns olika medicinska och kirurgiska åtgärder som minskar rörelsehinder, eller läkemedel som är krampförebyggande vid epilepsi.

Den viktigaste behandlingen vid cp är dock habilitering, som på latin betyder att göra duglig. Målsättningen med habiliteringen är att genom träning och stimulering minska effekterna av cp-skadan och försöka skapa förutsättningar för en så bra utveckling som möjligt.

I behandlingen ingår träning i ett habiliteringsteam med olika terapeuter. I habiliteringsteamet brukar det ingå arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog, specialpedagog och sjukgymnast. Dessa arbetar i samråd med läkaren på barnläkarmottagningen eller sjukhusets neuropediatriska mottagning.

Behovet av en terapeut variera genom livet. Genom habiliteringsteamet får man hjälp med till exempel motorisk träning, psykosocialt stöd och råd, hjälpmedel och handikappanpassning.


RSS 2.0