Ny vecka
Äntligen är stjärnan klippt och hon invigde nya looken med att slänga av sin matte. Så nu är jag blåslagen igen.
Passet kändes ändå helt okej. Resten avvecklar ser ut såhär!
Må: jogg
Ti: vila
Ons: uteritt
To: dressyr
Fre: programdelar
Lö: bommar
Sö: dressyr
Vecka 38
Den här veckan är det mycket roligt som händer. Måndagen fick börja med besök hos sjukgymnasten. Nervkläm som utmynnade i känselbortfall i vänsterhanden efter tävlingen igår. Nästan alltid kul att vara mig.
Tränade på gymmet och fick beröm av min pt att mitt löpsteg börjar bli bättre! Alltid roligt att höra, för just löpningen är svår då jag trampar mycket luft när jag förflyttar vänster foten.
Ella fick en väldigt välförtjänt vilodag idag. Men kan medge att jag har skaplig ridabstinens efter den härliga känslan igår!
Prinsessans schema ser ut som följande den här veckan:
Må: vila
Ti: programdelar
Ons: tömkörning
To: bomträning
Fre: dressyrträning hos Marika
Lö: uteritt
Sö: dressyr
Tävlingsdagen
Vilken dag. Mamma, Malin och jag packade in oss i lastbilen med Ella och åkte till vikbolandet. Som alltid sköter Malin markservicen med bravur, jag blir så bortskämd. Så jag kunde fokusera. Mamma hjälpte mig på framridningen. Vi red fram i 30 min, precis lagom med tid.
Härlig känsla inne på banan. Mjukt och väl kommunicerat mellan mig och Ella. Summan är att jag trivs inte riktigt i B:2 då mina kroppsliga svagheter kommer fram och då kan jag inte stötta Ella.
Domaren tyckte att hon skulle mer upp och ihop. På träning kommer vi dit mer och mer. Så det är en styrkefråga hos Ella och en finess hos mig för att vi ska klara det under längre stunder.
Till B:5 försökte vi komma upp lite mer i formen men då tappade jag istället lite av den mjuka kommunikationen och den vill jag inte tappa. Ella blev lite väl uppskruvad. Men vi höll oss på mattan hela programmet förutom en stor miss i kommunikationen i en förvänd galopp. Vi red på 60 godkända % och jag är så fantastiskt nöjd med min sessa och min egna prestation inne på banan.
Me, myself and I
Sedan 25 maj har min kropp tagit mer och mer skada och blivit mer opålitlig. Inombords kände jag mig arg och frustrerad till en början, sedan har det gått från dem känslorna till ledsamhet och uppgivenhet, till glädje och tillbaka till ilska och frustration. Att födas in i en annorlunda kropp är svårt, men den största utmaningen är och har alltid varit det mentala att faktiskt acceptera sig själv. Jag vet inte hur känslorna är hos andra med acceptans av sig själva, men jag har haft många demoner som jag brottats med genom åren. Jag vill tro att det har stärkt min självkänsla och gett mig en tro att jag är bra som jag är. Fast det är svårt ibland att acceptera min sits och när kroppen motarbetar mitt psyke.
Vilan för hjärnskakning gjorde något med min kropp, jag tappade muskler och lade på mig fett, trivdes helt plötsligt inte i min egna kropp.
Inombords känner jag också hur jag blir långsammare i koordinationen i vänster sida. Stabiliteten i arm och ben har försvunnit. Känseln är borta samtidigt som jag har fått en rejäl överkänslighet för annan beröring. Finmotoriken har också till stor del försvunnit, rörelserna blir stora och ryckiga. Jag får spastiska kramper lika ofta som jag får helt slapp muskeltonus.
Utåt sett kanske det inte syns, men inuti är det en kropp som känns svag, instabil och förrädisk. Jag litar inte på att min fot och ben bär mig tryggt framåt i varje steg jag tar. Det gjorde jag förr. Det gör mig så ledsen och frustrerad. Jag kunde med lite övertalan faktiskt klara det rätt lätt att skala en potatis, nu är det så jävla svårt så jag bara blir arg. Jag vet också att det kommer inte bli bättre om jag inte tränar.
Så är det något jag unnar mig själv så är det habiliterings riktad träning för jag vill ha en kropp som ställer upp för mig i varje steg mot framtiden.
Styrkan och konditionen är det lätta.
Utmaningen kommer bli koordinationträning och balansträning.
I allt det här slås jag över hur fantastisk vän jag har i min älskade häst som ställer upp på mig fast hela min vänstersida lever ett eget liv. Jag är evigt tacksam att jag får utvecklas tillsammans med henne och vi gör det dessutom bra.
Ridningen är en habilitering som alltid kommer vara min närmsta hjälp i allt. Men tyvärr har jag nu en tid haft svårt att se glädjen i den. Det blir bättre för varje dag som går och jag ser glädjen komma tillbaka bit för bit.
Ny spännande vecka
Den här veckan är det tävling igen, det var väldigt länge sen sist så vi lär vara ringrostiga. Men vad kul det ska bli, ser verkligen fram emot det!!!
Må: programdelar
Ti: lösgörande
Ons: uteritt
To: programdelar
Fre: bommar
Lö: lösgörande
Sö: tävling
Utvärdering
Må: superpass, fin som jag vet inte i traven, fantastisk i galoppen. Allt kändes väldigt simpelt när vi red igenom programdelarna.
Ti: skitpass, dragig i handen, låg på överlag. Var som en katapult, bytte hejvilt.
Ons: uteritt, väldigt lugn men med krut under hovarna
To: red lösgörande och hon var väldigt med mig från början. Hittade inte riktigt känslan i traven men i galoppen fann vi varandra. Red på träns
Fre: red på kandaret, väldigt spänd idag, jag backade av lite med handen och då gör hon det med vilket är självklart. Svårt att komma till arbete idag, i traven sprang hon mest ifrån mig och i galoppen bytte hon galopp från start till mål. Glömmer den här dagen och börjar om på blankt blad imorgon.
Lö: red bommar med mammas hjälp. Jag var ofokuserad, men till slut hittade vi till ett gemensamt fokus jag och Ella och där kändes det superbra.
Veckan
Planeringen denna veckan här sätt ut såhär.
Må: vila
Ti: vila
Ons: lösgörande jogg
To: bommar
Fre: dressyr
Lö: lektion Marika
Sö: vila
Utvärdering:
Ons: väldigt ofokuserat från mitt håll, red igenom hörnorna, red serier och slutor. Avslutade när hon var med dig ok.
To: höstens första bomträning, Mycket tempoväxlingar framåt och uppsamla energin för att sänka kruppan och växa uppåt framåt, väldigt härlig känsla i slutet.
Fre: Ett riktigt superpass, första sedan maj där vi verkligen jobbade tillsammans som en enhet. Magisk känsla.
Lö: Lektion i Jönköping. Ella kändes lite matt, pigg och glad men lite tung känsla i kroppen. Kanske trött. Hon har gått superbra både torsdag och fredag. Vi red igenom msvb5 och fick klartecken av Marika att få starta.
Steg för steg
Nu börjar den verkliga resan framåt. Jag är äntligen fullt frisk efter hjärnskakningen som jag drog på mig i maj. Tydligen kunde jag inte vila upp mig som jag borde men en resa till USA kunde inte kommit mer lägligt i slutet av juli. Så mitten av augusti började jag känna mig som mig själv, skönt.
Det jag nu måste arbeta med har jag aldrig varit med om, kort och gott stängde min kropp ner hela vänster sida i och med vilan efter hjärnskakningen.
Jag är på väg framåt men det går segt, ett steg i taget är siktet inställt på.
Tack vare min älskade sessa som jag nu har vågat rida på utan stigbyglar, kan vi nu börja med fokuserad sitskontroll.
Tack vare min fantastiska sjukgymnast så får jag träningshjälp i gymmet, kranio sakral terapi, laserbehandling och kinesisktejpning.
Allt för att underlätta så att min kropp kan bli stark och koordinerad igen.
Nu ska vi boosta kroppen med fitline och b12 för att kroppen framförallt ska försöka återhämta sig.
Hej igen
Hur ska man börja efter ett långt uppehåll, funderade framåt och tillbaka om jag skulle radera bloggen eller hur jag skulle göra.
Nanook som den här bloggen började med finns inte med oss längre, mer än i våra hjärtan. Jag saknar den bruna pussvänliga pricken och hans upptåg varje dag. När han drev en till vansinne i stallgången med sitt smygande under tiden han gjordes iordning inför ridning. Hur han älskade att löshoppa. När han piaffade under tiden vi knoppade. Hur han taggade till innan för dem vita staketen.
Han älskade att visa upp sig och han visade mig hur jag skulle komma till att älska det också. Nervositeten försvann inför att tävla och jag blev en skickligare och mer ödmjuk ryttare tack vare honom.
Att inse att jag inte kommer få sitta på din rygg en sista gång när du byter galopp hej vilt som du älskade skär i hjärtat.
Älskade Prins, du är otroligt Saknad <3
