Hej igen
Hur ska man börja efter ett långt uppehåll, funderade framåt och tillbaka om jag skulle radera bloggen eller hur jag skulle göra.
Nanook som den här bloggen började med finns inte med oss längre, mer än i våra hjärtan. Jag saknar den bruna pussvänliga pricken och hans upptåg varje dag. När han drev en till vansinne i stallgången med sitt smygande under tiden han gjordes iordning inför ridning. Hur han älskade att löshoppa. När han piaffade under tiden vi knoppade. Hur han taggade till innan för dem vita staketen.
Han älskade att visa upp sig och han visade mig hur jag skulle komma till att älska det också. Nervositeten försvann inför att tävla och jag blev en skickligare och mer ödmjuk ryttare tack vare honom.
Att inse att jag inte kommer få sitta på din rygg en sista gång när du byter galopp hej vilt som du älskade skär i hjärtat.
Älskade Prins, du är otroligt Saknad <3
Kommentarer
Trackback
