Vår?!
Idag red jag igenom programmet igen, vår andra start börjar närma sig. Jag känner att jag emellanåt hittar den där fina traven som Jossan har hjälpt mig med. En av mellantraverna kändes helt okej faktiskt. Bakdelsvändningarna var även dem mycket bättre. Själv orkade jag nog rida hela programmet från början till slut, jag tappar fokus/ork lite emellanåt men det kommer igen. Det är ju sjukt långt program och att hålla ihop Nanook och mig själv genom hela är en utmaning.
Fast det är roligt också, har kommit på mig själv med att jag ler, inte ett litet diskret leende utan ett stort flin som inte alls är vackert. Detta trodde jag ju verkligen inte att jag skulle få uppleva. Har bara haft prinsen från juli och då fanns ju knappt mitt intresse för ridningen längre, men jag vet ju att jag inte klarar mig utan hästar.
Så det är en fantastisk känsla, lite som att vara nykär kan knappt hålla mig ifrån stallet vill bara rida!
Att jag valde att köpa Nanook i somras är det bästa jag har gjort, han är helt enkelt bäst.
Första dagen utan täcke i hagen! 2012
/Kram
Kommentarer
Trackback
