Katja - satsande pararyttare

Igår var det fjärde starten för i år och det gick åt skogen så himla missnöjd. På mig själv framför allt. Blir så osäker på mig själv när jag känner att han inte är helt framme för skänkeln. Jag sitter och klämmer antar jag och då släpper kommunikationen mellan oss helt. Jag kör mitt race och han kör sitt så blir det pannkaka av allt. 

 

När jag tittade på filmen efter min start såg det ändå inte så hemskt ut som det kändes. 

 

Jag blev nog nervös och ville prestera och då knöt det sig för oss. Vi red ändå en bra rund för det var nästan 6 % högre än vårt bästa resultat förgående år. 

 

Men jag måste våga rida honom inne på banan som jag gör hemma och ta med mig lite jävlaranamma in på banan. Nu noterar vi misstagen som Nina brukar säga men värderar dem inte. Ska försöka följa hennes visa ord och sikta framåt mot mer träning och nästa start i Mantorp. 

 

Nu har jag smält intrycken och analyserat min ritt i lördags. Här blev jag mest ställd av att domarna verkligen skiljer sig åt beroende på vilken häst man rider. Det var inte de bästa förutsättningar för årets första start utomhus då det blåste halv storm. Banan där tävlingen hölls blåste det upp rejält med sand. 

 

Han kändes lite matt eller rättare sagt ofokuserad, då han lite ignorerade mina hjälper lite. Han kändes ändå fin och jag vet att vi behöver befästa mycket fortfarande. 

 

Inne på banan så hamnade han bakom skänkeln men vi löste det på bästa sätt och tog oss runt och det kändes bra. Den här gången red jag inte fel och han gjorde allt där vi skulle. Resultatet blev 61,4% och det var ju nästan ett kval till. Det roligaste med den här tävlingssäsongen är att vi verkligen höjt vår lägstanivå. 

 

Nu är debuten gjord med bravur. Han reds hemma för Mette innan vi knoppade och åkte mot Mjölby. Hemma var han pigg och taggad, hoppades på att han skulle vara lite tröttare när vi anlände till Mjölby men icke. Han var om inte ännu mer på tårna. Väl inne på banan lyssnade han på varenda liten signal. Jag börjar med att rida fel väg när jag ska ut från medellinjen, väl inne i galopprogrammet glömmer jag bort de enkla bytena. Två felridningar och sen ett galoppomslag i ökningen i galoppen drog ner procenten rejält. Men en debut ska väl märkas och jag var så himla nöjd efteråt.

 

 

 

Väl när resultatet kommer kan jag inte tro det, vi red ihop 63,7 % och har nu ett kval klart till Msv B och dessutom har vi nått målet för året på första tävlingen. Min häst är helt fantastisk! 

 

 

Igår när det var träning för Mette igen gav hon mig en utmaning, jag ska till nästa träning om fem veckor lärt Nanook rena flygande byten. Hjälp! Tur att jag snart ska träna två dagar för Julia och tre dagar för Emelie så jag kan få rådgivning och stöttning, jag har aldrig lärt en häst att byta och vågar inte leka med det för är rädd att jag ska förstöra någonting annat.

 

 

 

Jag är så himla tacksam mot min fina häst att han är så samarbetsvillig och att vi börjar nosa på klasser jag aldrig i mitt liv varit i närheten av förut. Det är så himla roligt! Det trodde jag aldrig att jag skulle kunna klara av att få en äldre western grabb att gå så här fint i sina äldre dagar. Bra självkänsla boost. 

 

Idag gick första tävlingen för året av stapeln. Jag red honom ett kort effektivt pass på hemmaplan innan han knoppades. Han kändes kvicktänkt och väldigt mjuk. Avslutade med den bästa känslan den här veckan. Skönt inför tävlingen kände jag. Idag red vi en LB:1 för att stämma av mina nerver och alla mina steg som jag tränat på hos Nina för att prestera på topp. Idag gjorde jag klart och laddade transporten och tvättade benen innan jag gjorde iordning mig själv. När jag satte på mig tävlingskläderna kopplade jag in min tävlingsmusik i öronen. Efter det vet Malin och mamma vad de ska göra. När han är lastad går jag igenom programmet i bilen, inte bara delarna utan vart jag ska andas och tänka på små detaljer med mera. 

 

När vi kommer fram så går jag och startanmäler, sätter mig och tittar på banan och går igenom programmet en gång till, nu visualiserar jag min ritt inne på banan. När jag kommer tillbaka till transporten så lastas N ut och skrittas för hand i 15 min. Sen fixas han och sedan klär jag på mig. Jag rider honom som jag gör hemma och kör en kontroll så gas och broms funkar. Kollar av lyhördheten i sidvärtsrörelser för att han inte ska lägga sig mot mina ben. Han kändes väldigt fin på framridningen och vi var ett samarbetsvilligt team idag.

 

När vi ridit så kände jag att jag var nöjd med vår prestation, sen tänkte jag över vad vi kan förbättra. Det har aldrig hänt förut. Väldigt stolt över mig själv. Han var lite för kvicktänkt på vissa ställen och ville vara matte tillags innan bokstäverna. Men det allmänna intrycket hade gett effekt för vi red ihop 68,9% inte vårt personbästa i den här klassen. Men känslan var den bästa någonsin inne på banan och det är det viktigaste för mig. Nu laddar vi om för ny debut i Msv C nästa helg, det ser jag fram emot. 

 

Nu ikväll var Malin, mamma, jag och Nanook iväg på dressyr clearound hos Sissi Lilja. Idag lade jag upp "tävlingen" som jag och Nina pratade om första gången jag träffade henne. Det jag tänkte på mest var hur jag ska gå igenom programmet och hur jag gör innan startsignal. På framridningen följde jag Julias och min plan rakt igenom. Han var så himla fin. Här hade jag tagit med mig ett tips från Nina också att ha Malin i örat under framridningen som fungerade väldigt bra. Jag höll mig lugn och samlad från framridning tills jag ridit genom programmet. Men direkt efter var jag så missnöjd. 

 

Jag var väldigt nöjd med mellantraven och mina övergångar när jag tänkt över hur jag red. På protokollet fick jag många 6 & 7, på alla övergångar fick jag 7:or. På min sits fick jag en 7:a. Så himla kul att en sträng domare som Anki Karlsson gav mig det på sitsen. Då vet jag att jag rider och påverkar på ett bra sätt. Nu i efterhand är jag nöjd över vår prestation. 

 

Funderar på att åka iväg om två helger på CR igen. 

 

 

 

 

 

 

Den här dagen har gått i ett då jag först red lektion imorse för Mette där fokus låg på lösgjordhet och känslighet och kvickheten för mina hjälper. Även idag tänjde vi på registret i trav och galopp. Jag tappar honom emellanåt och då ska jag tänka sluta och få tag på ytterbogen och koppla ihop med bakbenen igen. Tänka korta aktiva steg och sedan rida fram igen. Han kändes kanon fin trots att jag mår ännu sämre idag. Efter lektion duscha jag N och Malin knoppa. Lastade fina hästen och det bar av mot Rappestad för Div II finalen. Jag red fram och han kändes nästan lika fin som på morgonen när jag red. Fick även en komplimang från en dam som såg min framridning undrade vad han hade för stam och att han hade väldigt fin takt. Blir så glad av fina komplimanger.

Sen var det dags att entra banan. Han kändes avslappnad och lyhörd. Jag vet inte hur nervös jag blir när jag kommer in på banan, men jag blir klämande och slutar rida och då tycker jag att han dör. Men det gjorde han tydligen inte idag. Han tappar fortfarande energi och det kommer vi jobba vidare på men han var riktigt fin inne på banan. Vi red ihop 65 % och jag är tydligen alldeles för hård mot mig själv framförallt. Jag har ju en så himla fin häst att det är på tiden att jag börjar se det själv. Han är den finaste hästen jag har ägt. VI låg även trea med laget tills sista lagryttaren red då blev vi nerputtade med tre poäng. Lite surt men vi har haft väldigt roligt under div II omgångarna.  

Här är andra programmet jag red igår. 

 

 

Första programmet som jag red på tävlingen igår. 

 

Idag åkte vi till Norrköping för andra omgången i div II med laget. Julia hade varit snäll och erbjudit sig att följa med och hjälpa mig på framridningen. Hennes underbara mamma Susanne skjutsade henne till Norrköping och stannade och tittade på hela tävlingen tillsammans med mamma. Jag skrittade fram ordentligt i säkert tio minuter så han fick titta av sig. Sen travade jag fram och lång och låg i formen och samma arbete i galoppen i båda varven. Därefter ställde jag igenom ordentligt. Julia vill att jag i höger varv ska ställa utåt i alla gångarter för han vill inte släppa till helt i vänstersidan. Han har aldrig varit så fin som han var idag på framridningen till LB:2 sa jag till Julia innan jag red in på banan. 

 

Väl inne på banan skulle jag göra trav/galopp övergångar innan startsignal och sen red jag programmet. Efter jag ridit klart diskuterade jag och Julia min ridning och hon ville få mig att reflektera över vad jag gjort och inte gjort inne på banan. Vi kom fram till att jag blir nervös, jag börjar ratta och vill rida för mycket trots att han visar elasticitet och spänst. Vilket gör att N blir spänd. Så till andra klassen skulle jag försöka hitta samma lugn som jag har på framridningen. 

 

När jag red fram till andra klassen så var han ännu finare än på första framridningen, jag bara njöt. Julia såg riktigt stolt ut! Innan start pratade vi om att tävlingen är en träning, så jag måste försöka och pressa oss själva och tänja gränser men behålla lugnet inne på banan. 

 

Gammal bild från tävling

Väl inne på banan så kändes han riktigt trött, tåls att nämna att det var strålande sol och 25 grader varmt och banan var dygnsur och N sjönk ca 15 cm på halva ridbanan. Åter till programmet, jag tänkte på vad Julia hade sagt innan jag gick in. Överrid honom inte hade jag hela tiden i tanken och släpp inte iväg honom för handen. Han kändes riktigt fin dock matt i steget. Den stora missen vi hade var första förvända galoppen där vi fick ett avbrott och första skänkelvikningen tvära han dåligt i. Annars red vi som ett ekipage. Julia var riktigt nöjd med oss när vi kom ut från banan. 

 

Hon tyckte att vi borde ridit ihop 64 % och sen gick hon och hämta protokollet. Hon tittar igenom det och sen river hon pappret. Hon blev så arg och sa att det protokollet glömmer vi, men kommer ihåg ritten och känslan som bara resulterade i 53 %. Första klassen red jag och N ihop 61 % och om jag ridit LB:2 som jag red LA:3 så trodde Julia att vi skulle sopat mattan med alla andra och vunnit. 

 

Det var reflektionen över dagens tävling, imorgon tar vi nya tag och galopperar på stubbåkern. Vi blir aldrig fulllärda som ryttare och ska bemöta sporten ödmjukt och de ryttare/tränare man möter för att kunna utvecklas maximalt tror jag. Jag är så himla tacksam över att Julia och Camilla vill träna och hjälpa mig att utvecklas med Nanook. 

 

Idag vet jag inte vad som hände. Han kändes fin och alert på framridningen. Jag satt i rörelsen och kunde påverka honom. Jag var nöjd.

 

Väl inne på banan så blir han spänd för ena kortsidan där det är ett stort sprinklersystem plus en läktare 1/2 meter från där man red. Sen tycker han ju aldrig om domarkortsidan. Så jag fick ju inte ut honom i något hörn där jag kunde få tag på honom. Han tappade lite bjudning emellanåt. När jag kom ut från banan så var jag så sjukt himla besviken och jag vet inte om det var mest på mig eller om det var på oss båda. Så summan av idag var att det inte var alls roligt att vara innan för det vita staketet. Jag har pratat med Julia i telefon och hon tyckte att trots om det gick så dåligt så borde jag ändå fått bättre betalt i poäng för han går inte så dåligt så att det är 5-6 på det mesta. 

 

Skit samma, nu är protokollet rivet och glömt.

 

 

Idag tävlade jag i Heda med tryckande värme och muller som orskade förseningar i resultat och irriterade ryttare. För mig och Nanook gick det så himla bra i första klassen LB:1 med slutkommentaren att det var en trevlig uppvisning i stadig form. Försök att sitta mer still med handen. Lycka till. Väldigt roligt då det gått 4 månader sen jag hittade honom skadad i hagen.