Perfekt hälsning

Jag har ridit Ella på träns i lite mer än två år. Vi har aldrig riktigt klickat på det då hon har inte riktigt sugit tag i bettet så som jag har önskat. Kristin föreslog i december att jag skulle testa kandaret på henne. Från första stund har hon varit magisk i munnen, det där lugnet infann sig som jag har sökt efter. Ibland förstår jag inte hur hästar funkar. I min värld vore det mycket trevligare med ett bett än två. Men Ella får välja och hon har valt kandaret. 


Så nu är det bara för ryttaren där uppe att börja älska det hon med. Jag håller tyglarna som Kyra Kyrklund vilket innebär bridongen löper över pekfingret in i handen, stången löper mellan ringfingret och lillfingret. Jag trivs med tygelfattningen. Problemet vi nu har är våra halter. 

Vi gör en perfekt inridning in till halt och sen har jag problem med att fixa tyglarna till ena handen för att hälsa. Vilket är tråkigt då vi har haft 8:or på hälsningen och nu får vi 3:or. 

Här behövs det bara tränas, men jag behöver också hitta mitt knep för att göra det lätt för mig. Jag stör Ella i halten och hon går iväg till höger. Hon börjar faktiskt bli lite irriterad på mig. Så det får bli hårdträning på detta med tygelfattning i halten. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0