Katja - satsande pararyttare

Men! Det är aldrig hästens fel. Ella kan inte prestera bättre än vad jag guidar henne genom uppgiften. 

Min reflektion efter helgen:

Nr 1: jag var ofokuserad. Allt stämde med tidsplan, framridning men vår bubbla och mitt "tunnelseende" fanns inte. 

Nr 2: jag hade inte ridit i tävlingsform någon dag förgående vecka inför tävlingen, det var inte schysst mot någon av oss. Jag tyckte inte något av passen innan tävlingen kändes bra, det pga att jag hade konstant mensvärk och blev då irriterad. 

Nr 3: för att vi ska vara trygga inför tävlingen och jag ska komma in i vår bubbla så måste vi rida genom programmen hemma. Det gjorde vi inte heller innan tävling den här gången, pga  orsaken som jag nämnt ovan. 

Nr 4: jag red fram helt rätt. Ella var verkligen med mig och hon kändes fantastisk. Vi visade faktiskt upp ett riktigt bra program i Msv C men där red jag fel. 

Summan av min reflektion blir att jag har för lätt att sätta för stora krav på mig själv! Det får jag inte göra, det viktigaste är att vi har roligt på vår väg mot våra mål. Det får vi inte tappa på vägen. 

Tittar jag procentmässigt på starterna den här helgen så ser jag tre starter på 60, 60 och 61 %. Jag såg det som tre dåliga resultat, men efter jag pratat med mamma och pappa som sade en sådan klok sak. Att det är inte alls en dålig lägsta nivå! Det har de verkligen helt rätt i. Vi presterade inte bra den här helgen pga många misstag från min sida men Bellson var fantastisk. Tänk vilken bra lägsta nivå vi har!