Damma av bloggen

Nytt år och nya möjligheter. Ska börja med att se tillbaka på vår resa tillsammans under 2015. 

Vi hade känt varandra i fyra månader i januari. Där var det fortfarande väldigt mycket fokus på att få Ellas kropp i ordning. Hon gjorde några besök hos tandläkaren då hon har haft sprickor i några tänder. Världens bästa hovslagare började korrigera hennes inåt tåade framhovar. Allt med en långsam förändring i bakhuvudet då jag inte ville att det skulle utvecklas skador. Det kan ju annars bli lätt så när det byts rutiner, ryttare, underlag och utrustning mm. 

På grund av problematiken i munnen, har det varit svårt att hitta en stabil och mjuk kommunikation med Ellas mun. Ibland släppte hon stödet, ibland bet hon sig fast och ibland gapade hon. Det var svårt att påverka henne med sätet och handen, hon plöjde gärna på i friska tempon med huvudet högt och ryggen sänkt. 

I januari tränade vi fortfarande enbart för Kristian, han tjatade om att hitta en hemmatränare. 

Februari och mars fortsatte vi att träna, vi åkte även iväg på CR för att träna på miljöombyten. 

April gjorde vi vår andra start ihop och Ellas andra start i hennes liv. Här insåg jag att för att komma vidare var jag tvungen att välja. Antingen kunde jag gå på henne så hon gick runt banan, med risk för att hon skulle tappa förtroende gör mig och inte tycka att det var roligt, men även få en väldigt stressad häst. Eller välja det alternativet som valet föll på, låta henne klimatisera sig i sin egen takt, med peppande och stödjande röst och klappar låta henne bygga ett självfötroende innanför staketen och hitta glädjen till att jobba där inne med mig. Det tog sin början i Maj att vi åkte och tävlade för att hon skulle börja slappna av på framridningen, sen provade vi oss fram med vilket program som passade oss. 

Vi debuterade Msv C och där gick hon på tvären mellan rörelserna. Men skötte sig perfekt så fort hon fick en uppgift. Här fick vi en procent på 58%. Det var här jag insåg att det skulle ta många starter till för att få henne avslappnad. Jag började fundera på mitt system på framridningen och hemma med för den delen. Jag insåg att det var bra att rida två program, då kunde jag höja kraven på hennes lyhördhet till mig, vid andra starten. 

I juni fortsatte vi att miljöträna på tävlingsbanorna och vi började även träna för Sissi. Vi spräckte 60 % gränsen med vår andra start i Msv C. Det var stort för mig. 

De sista tävlingsmånaderna på året startade vi 14 starter där 10 av dem var riktigt bra ritter från vår sida. Vi började komma till ridning inne på banan. Vi red ihop vår första rosett som verkligen var en självkänsla boost för mig. 

7 åringar får starta Msv B utan kval vilket vi gick ut och gjorde. Häftig känsla då jag nu utbildat två hästar upp till den nivån. Nu ska vi bli ännu vassare jag och Ella. 

Under året som gått har jag hunnit träna för Kristian var 6-8 vecka och varannan vecka för Sissi. Jag kom även fram till att Ella blev mer avslappnad av att få ur sig lite energi innan vi åkte på tävling och träning för den delen. Nu har vi hittat ett system som vi börjar bli trygga i som vi sedan kan utveckla. Hon fick även gå ute dygnet runt från April till Oktober och jag har inte sett henne så tillfreds med sitt liv som då. 

Tack min älskade prinsessan för allt du ger mig i glädje och lycka med dina upptåg, din fantastiska ridbarhet och din underbara personlighet. Jag får nypa mig i armen för att inse att det här verkligen är på riktigt. Nu siktar vi mot nya utmaningar 2016.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0