För mig kan ett joggingpass översättas med gymnastikpass. När jag joggar N rider jag i både skritt, trav och galopp. Men skillnaden på ett joggingpass och ett dressyrpass är att jag inte rider massa rörelser när jag joggar N. Fokus dessa pass ligger på formen (att Nanook jobbar över ryggen), avspänheten, att N är lyhörd på inpulser framåt och tillbaka och att han blir mjuk och liksidig. Jag rider bara i ”tönttrav” och trycker inte fram några gångarter. Dessa övningar rider jag mycket ett sånt här pass:
♥ Övergångar. Sisådär tusenmiljarder stycken, får hästen lyhörd och är väldigt avslöjande om hästen jobbar över rygg. N får inte trycka upp nacken och han ska heller inte dyka. Stadig form och tydlig övergång.
♥ Skänkelvikningar. Dessa rider jag väldigt mycket, redan i skrittjobbet. När jag rider skänkelvikning rider jag inte på hela diagonalen. Jag flytttar fram och tillbaka, höger och vänster, hela tiden för att komma åt honom och för att göra honom smidig i sidorna.
♥ Förvänd galopp. Kan ju vara det bästa hjälpmedlet ever! I förvända galoppen tycker jag att jag kommer åt Nanook bättre. Jag är inte rädd för att rida på en 20 meters volt i förvänd galopp, böja honom ordentligt innåt för både hand och skänkel. Såklart får han inte byta galopp i det jobbet, då är det bara att göra om N är så van vid det här nu så för honom är det inga problem.
♥ Förändra formen. Under ett joggingpass jobbar jag mycket med formen hela tiden. Jag ska kunna reglera den varje steg och målet är att jag i både trav och galopp ska kunna släppa ut på tyglarna och Nanook ska då reagera genom att söka sig framåt och nedåt. Inte slå upp huvudet som en giraff när han söker sig framåt nedåt (jag har hela tiden kontakt med munnen men rider honom i en djupare form) har jag fått ett kvitto på att han använder magmusklerna, håller upp ryggen och sätter under sig bak. Skulle han INTE reagera så måste jag lägga mer jobb på att få honom att söka stödet och jobba mer på den runda och låga formen, med suget i handen!
Man ser ofta ryttare som har som avsikt att rida sin häst i en låg och rund form och då gör dom två saker som jag tycker är fel. Antingen så släpper dom tyglarna HELT. Hästen travar runt som den går i hagen utan något som helst stöd i munnen. Eller så går hästen med nosen i bringan, den lurar då ryttaren att den går i en djup form över ryggen men i själva verket har den helt släppt stöder och jobbar inte över rygg. Man måste hela tiden söka stödet/suget i handen. Det får man genom att ta ett tygeltag innåt, lägga på innerskänkeln och när hästen ger efter lättar man själv och erbjuder hästen ett stöd längre fram. Man kan även böja utåt och göra samma sak. Men att bara ta i innertygeln och sedan släppa, utan att hästen har släppt efter först gör tyvärr ingen nytta
Nu svävar jag iväg lite här. Men det här är en sådan otroligt viktig pusselbit för att få en stark och hållbar häst. Själva krumelurerna behöver man inte nöta varje dag, det är viktigare att ha en häst som jobbar över rygg och som är stark. Att sedan plocka upp hästen i formen och rida piruetter och serier är inga som helst problem, om man har lagt mycket energi på det här jobbet! Och visst kanske inte det här jobbet är det roligaste som finns, jag tycker också att det är roligare att göra krumelurer. Men det är det här jobbet som tar en från en 6a till en 8a inne på dressyrbanan.
